MARYROSE MATILDA

ibland anser jag mig finna en typ av eftersträvnadsvärd estetisk dekadens i dagen efter, en slags andra berusning som döljer sig bakom spända tinningar och yrsel. det är ett bevis eller kvitto på att jag gjort en ansträngning till att leva ut min ungdom till fullo, och kanske möjligtvis också lyckats med den uppgiften.
när iaktagelsen i fråga dyker upp, var och varannan helgdag, väcks en kreativitet i mig som idogt insisterar på att dokumentera det hela på ett väldigt stilistiskt sätt.
men så fort kameran kommer fram läcker plötsligt nykterheten igenom som en ilsken tår på någon som försöker dölja sin besvikelse, och blottar den egentliga realismen.
mitt ansikte som jag först ansåg vara sådär nonchalant blekrosigt är bakom dimman bara fnasigt, glåmigt och rödspräckligt. mina läppar är så svullna att de förstorats till en absurd volym och mina rinnande ögon plirar fram under tätt sammanfogade ögonlock. köket är ett kaos av rester från impulsiva hungersattacker från hemkomsten kring småtimmarna och anledningen till att jag vaknar halv två på eftermiddagen beror inte på att jag natten innan tumlat runt på mörkbelagda gator, utan för att jag spenderade stunden som nästan klassificeras "gryning" framför det sociala nätverk jag lägger alltför mycket tid på i min alltför ensamma tillvaro (intranätet).
egentligen önskar jag att jag kunde försköna mina berusningar, men i slutändan faller dessa, tyvärr, patetiskt platt och långrandigt.

för att dela med mig av det sistnämnda: [ter sig både högt och lågt brett och vitt fiktion och verklighetstroget möjligt och fullkomligt orimligt]

- kunna prata flytande franska
- bli journalist
- bo och jobba utomlands under en viss tid. london eller paris känns tilltalande.
- skriva en bok
- bli en erkänd författare
- skriva egen musik
- öppna ett eget fik i en sån där halvkällare med en trappnedgång från en mörk gränd och jag ska bara ha gamla slitna brokadmönstrade barockmöbler och jag ska baka allt från grova surdegsbröd till muffins med gräddgul glasyr
- att någon gång bo i göteborg
- köpa häst och styra hästgård
- designa kläder som jag lanserar med ett eget klädmärke
- bli riktigt bra på att fotografera
- om jag får körkort någon jädra gång så ska jag bannemej äga en veteranbil
- bli teaterskådespelerska
- bli musikalartist
- skaffa mig en egen lägenhet som jag får inreda precis hur jag vill
- ett hus vill jag ha också. ett stort med massa fönster på landet.
- skaffa mig en egen hund. man ska inte kunna bära den i väska.
- bli psykolog
- besöka london paris new york grekland (fastlandet) italien irland ryssland island
- öppna en egen klädbutik med bland annat de egendesignade kläderna i fråga
- släppa (en till) diktsamling
- bli frisk
(- knoddarna och resan till asien kommer som ett brev på posten så lägger bara in den som en liten parantes sådär)

[0901mittivinter]
det kanske var när min far i berusning min mor i förtvivlan min bror i en oro, som skaver och revar, där jag i utmynningen av frustration dog i systemet. då de tissla och tassla om nutidens ånger och måsten och kraven, de som skaver och revar, då jag i uppror satte stopp då jag ställde en spegel framför deras inre.
ni måste förstå! du min far i berusning att tillvaron inte är ett hus i ingrodd damma du min mor i förtvivlan att världen inte är ett skeptiskt avståndstagande mot allt som är främmande du min bror i en oro, som skaver och revar, att du är så mycket bättre än vad du tror. det kanske var vi två mot världen en gång men så är saker bara i sång det är ingen verklighet. nu är verkligheten,
att världen bara är saker
som skaver och revar.
---
[efter090724]
huset kvävt i damma är nu försvunnet och berusningen är väck men stressen har inte lagt sig hos min far. allt eftersom tiden går blir det än mer påtagligt hur många drag jag känner igen hos mig och det skrämmer mig för jag vill inte bli som han.
förtvivlan hos min mor är utbytt mot en uppgivenhet i uppror mot ett jävlar annamma, hur den ekvationen nu är möjlig, som i en strid för att överhuvudtaget ta sig genom vardan sakta tär på varje centimeter.
min bror har oro ångest själaskri, drömmar om eld. det krävs mer än ord för att beskriva samtidigt som varje bokstav känns överflödig.
---
jag har åkt tillbaka ett decenium och trotsat allt om nutid. saker går så mycket bättre när jag slipper tampas med mina extenciella besvär, när det inte finns ett mig och ett jag, utan bara mig och min familj på en gård på ett land där jag lallar omkring på torra stubbåkrar och längtar efter en häst. vi är 8 och 9 istället för 18 och 19 jag trängs med mitt syskon i en tvåsitssoffa och tittar på dåliga actionfilmer utan något helst omdöme om kvalitativ underhållning medan ljudet från mamma som dukar te på bordet skramlar ifrån köket. det enda som är förändrat är att samtalsämnet förflyttat sig från kojan vi byggde i ladugården under en sommar till erfarenheter vi nu bygger under påverkade nätter. (avsiktligt ignorerar jag att hans huvud skapar fläckar på kudden)
---
[091105]
det hängde på ett andetag. grattis på 20-årsdagen johannes.

hur du får folk att tycka illa om dig: bete dig som en förvuxen labil fjortis som går på autopilot.
hur du blir tjock: småät nötter konstant mellan måltiderna. ta bussen till t-banestationen som ligger 1 hållplats bort.
hur du får folk att sluta läsa din blogg: uppdatera sällan, och de gånger du väl gör det så utforma inläggen så kryptomatiskt som möjligt som badar i självömkan, ångest och suicidala ansatser.
hur du avsäger dig all möjlig form av socialt umgänge: ignorera omgivningens samtliga försök att nå dig och skyll på att du gör saker som du inte gör.
hur du suddar ut det spontant impulsiva som brann i dig för 2 år sedan: stäng in dig mellan 4 kala vita väggar och trassla in dig i dina mörka tankegångar som motverkar all typ av bubblande livsglädje.
hur du failar på tentan: gå i fyra veckor och tänk "nu ska jag inte göra som jag gjorde när jag failade förra tentan" och gör det du tänker att du inte ska göra.
hur du får en hel tidningsredaktion (om än en studentkårsredaktion) att vända sig mot dig: sätt upp dig på många, många artiklar. skriv dom inte.
hur du bryter ner de relationer som faktiskt, praktiskt taget kan vara de enda som betyder någonting: agera som en trångsynt, underlig, inskränkt enstöring gentemot andra parten i relationen i fråga. förändras.
hur du bäst hakar upp dig på sånt som inte är lönt att haka upp sig på: älta begrepp som handlar om sånt som att älska.
hur du långsamt förvandlas till en cynsisk pessemist: vänta tills jag är klar med min självbiografi.
hur du får folk att sluta läsa din blogg x2: skriv ett sånt här inlägg.
hur du indirekt tar livet av dig: bli omöjlig att sätta ord på. om verkligheten är beroende av människans uppfattning av tillvaron så borde det innebära att om du inte hörs kan du inte ses och du kan inte uppfattas du kan inte finnas.
varför: varför inte.