jag måste sluta bygga min tillvaro på kemiska reaktioner

visserligen: våran relation ter sig både flyktig liksom obefintlig. jag vill komma dig under huden och veta saker som när du för första gången sårades och hur du uppfattade din barndom. det spelar ingen roll hur du hanterat verkligheten bara jag får veta att det är av ett äkta slag, skildringar och föreställningar har för min del målat en alltför förvirrad tillvaro under alltför många månader. det är ingen hemlighet att min sårbarhet skrämmer mig. men säg att du vill ägna mig alla de dystra vinternätter och jag faller, på gott och ont, men säg det snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0