MARYROSE MATILDA

alltså. grejen är den, att jag har inte mått så här bra på två år.

till viss del känns allting ganska skrämmande: om en tablett om dagen lika stor som en råttskit kan ta mig från ett dammigt köksgolv i årsta med svidande munvinklar till en rosig park i göteborg där jag aldrig känt mig lyckligare är tidens tekniska under väldigt mycket mäktigare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.
å andra sidan tänker jag att det möjligtvis funnits andra faktorer som fått mig ur min årslånga dvala. till exempel att jag inte längre känner mig ensam jag rider ett par gånger i veckan jag syr som en dåre min bror lever jag har naturen och den medföljande mystiken kring hörnet jag har inte kräkts på två veckor jag har framtidsvisioner jag känner mig ofattbart excalterad över jag gör inte längre saker jag inte behöver göra, och så.

på ett sätt ansåg jag verkligheten vara mer äkta i mörkret. att det var där den riktiga sanningen fanns och att alla lyckliga människor skuttade naivt runt på rosa bommulsmoln. VARFÖR KUNDE INGEN FÖRSTÅ ATT UTAN TÅRAR FINNS INGEN KRITIK. och att jag iomed mitt avståndstagande från cynismen skulle tappa hela mig och förloras in i den gråa massan av slätstrukna konsumtionspelare.
men, det behöver inte vara antingen eller.
jag har inte lämnat mitt bittra jag. det ÄR en del av mig vilket därmed gör det väldigt svårt att skära av den biten helt och hållet, vilket jag inte heller vill. jag har bara ändrat mitt förhållningssätt till den sidan.

jag kan, till skillnad från vad jag tidigare trodde, fortfarande använda hela mig och mitt granskande. och dessutom på ett helt annat plan än vad jag tidigare kunde, trots att jag kallar mig ganska lycklig. jag anser mig fortfarande ha en relativt avskalad bild av verkligheten, men jag vet numera att den bilden inte är beroende av min deprission.

den här bloggen har sedan dess begynnelse fått funktionera som ett slags kureringsforum för allt, allt sjukt som hänt mig de senaste åren. och jag vill liksom inte ta ut något i förskott nu, jag tror definitivt att jag kommer möta svåra utmaningar i framtiden till vilka jag kommer känna mig tvungen att bearbeta på ett eller annat sätt. men jag tror samtidigt att en fortsatt exponering för mitt depressiva jag till viss del kan fungera som en uppmuntran till den där fortlöpande pesten som sprider sig inom mig.
så. för tillfället, och det är inte utan vemod, känner jag mig ganska färdig med maryrose.

likt en tidig tonårsförelskelse, de sista gymnasieåren eller den gatan man under sina kureringsår konstant hyst sig till, så måste man gå vidare. och det gör jag nu.
min bitterhet hindrade mig från att ens undersöka om gräset var grönare på andra sidan i misstron om att ännu ett nederlag väntade bakom krönet. men efter att jag smakat lite på livet, insåg jag att så inte var fallet.

och därmed har jag tröttnat lite på att vara cynisk.

så, tills jag drabbas av intensivångest igen, avlägger jag ett blygt bock och tack till er som faktiskt funnits där [här] och läst mina desperata noteringar under de senaste åren, och hänvisar åter till något som får mig att må mycket bättre nu för tiden:

kall hud och spets.

puss.

made by:

JANUARI

solskenshistorian: efter en panikartad nyårskväll introducerades jag för oskar duberg, en liten grabb med ett stort hjärta. ett löfte om en kaffe i den nyinflyttade takvåningen någon gång framöver avlades på nyårsdagens morgon, och efter en umgängesmässigt sett kaotisk vinter i ekvation med min sedvanliga otur trodde jag att löftet aldrig skulle inbefrias.
jag spenderade varje helg i januari i hans lägenhet på gasverksgatan.


timmy fick mig att inse tjusningen i att ersätta onsdagens historialektioner med kaffeknark.


liksom blixten. han fungerade både som vän, inspirationskälla och vägvisare genom djupdykningen i den renodlade dekadensen.


g-street highlife

i ett kluster från vinterns svek, gräl, skam och tårar hittade jag hem från mitt oroliga sökande och kunde vila tryggt i en famn formad av de vackraste människor jag någonsin träffat. de få (i förhållande till mörkret) ljusglimtar som uppenbarade sig under det kommande året stöptes till 90% i samband med den här gemenskapen.

FEBRUARI

mor och nästanintealls far flydde till atlanten och jag grävde ner mig i dekadensen i ett stort ensamt hus på landet under två veckor.



sportlovet var en dimma av hemmafester, vin, cigarettrök, stormpojkar och varm hud.

MARS

mitt fokus försvann till andra sidan jorden vid slutet av förra månaden och mars inleddes ganska tomt.


jag gömde mig på en teater två veckor i sträck under musikalprojektet med skolan. delvis fantastiskt, delvis sån prestationsångest, utsatthet och utmattning att jag inte visste var jag skulle göra av mig själv.


i kombination med releaset av projektarbetet, min diktsamling, var det en ganska påfrestande tid.

APRIL

solnedgången nalkades allt senare.


allt tycktes frid och fröjd för ett tag.


timmy flyttade in 3 våningar under oskar.

allt som allt en väldigt bra månad, allt funkade lite som det skulle för en gångs skull. lungnet kom med solen.

MAJ

åkte till rhodos med klassen.



jag åkte på siesta! i hässleholm. lagom utpumpad direkt efter en vecka vid medelhavet.


porslinsdrömmar som växte sig allt starkare.

JUNI

tiden rusade fram och veckan V som jag befarat i två års tid anlände, med all dess innebörd. bal och student.
["spring ut i livet. om du inte klarar av att hoppa över till andra sidan ruinen dör du." fasen vad jag befarade det språnget. lyckades visserligen ta mig över, men tror att jag snavade fel på något vänster. klättrar fortfarande uppför bergväggen.]
fokuset återvände från andra sidan jorden samma dag och jag slapp längta mer.


kände ganska stor ångest efter att ha försakat de äldre vännerna något.

annars har jag inga direkta dokumentationer på hur jag disponerade min sommarledighet. jag började rida hos grannen, ett kärt återseende. jag blev sjukförklarad. jag antar att jag spenderade ganska stor del av min tid på mariedal.

JULI

jobbade på vintergatan på arvikafestivalen. kul men slitsamt. råkade ut för en incident där vi såg en minst sagt nerdrucken/drogad/skadad kille huka sig mot stängslet. han fick frågan "letar du efter något?" svar: "livsglädjen." kände att jag kunde relatera lite till honom.
 

veckan efter åkte jag till hultsfred i dräggsyfte. hade hysteriskt roligt, tyvärr inte lika fantastiskt som jag väntat mig. vilket senare förde mig till den långsökta insikten om att: oj. jag brände nog ut mig i våras. (dessutom kan den festivaldeppade peppen dels bero på att mina tankar cirkulerade ganska kraftigt kring:)

.


sedan hände sånt som inte ska hända.


som tur var fanns de bästa alltid där.

AUGUSTI

åkte till way out west mitt upp ibland brandrök och livshotade bröder.


jag sög sista droppen ur vänersborg innan språnget till östsverige.


: landningen.

flyttade in i ett rum i bagarmossen, hyresvärden bestod av en bitter perfektionist. 
upprop till JMK;s journalistikvetenskapskurs 19 augusti. 140 personer på föreläsningarna och väldigt mycket mer teori än vad jag hade förväntat mig.
spenderade ganska många dagar i linköping. sjukhusdoft.

SEMPTEMBER

hade ett par helt ok första veckor i den nya staden.

sen var stockholm inte snällt mot mig. motgångar i skola, familj, kärlek och det sociala livet slungade mig med regelbundna mellanrum tillbaka till vänersborg igen. gammalt groll drogs upp och slutligen bestod samtliga breddgrader i sverige av skuldobjekt och samvetskval.


västsverige all over med vbg och gbg med håkan på liseberg.


äntligen egen plats. jag förflyttade mig från instängd bostadsångest till en liten tvåa bland barnvagnarna i årsta.


samtidigt började jag sakterligen rota mig i storstaden.

OKTOBER

lifesavers


ensamheten började göra sig påminnd och gav uttryck i alla olika former av ångest. mamma kom över till stockholm en helg och mildrade den något.


julia hälsade på mig!

NOVEMBER

strax efter julia kom maggan!


på min födelsedag, fredag den 13, vaknade jag runt tolvsnåret i min kalla andrahandsuthyrda lägenhet. åt en lång frukost, väntade på att det skulle hända något, grät, sov. deppen dagen därpå blev som bortblåst när tjejhänget ryckte upp mig med finaste tårtan jag sett på år och dar.


det fanns ljusglimtar


liksom tisteltankar och krystade leenden.

under hela hösten låg det lite av en ständig dimma tätt ovan ögonlocken. tror jag var tvungen att placera den där för att slippa se allt svårt i vitögat, för att orka kliva upp om mornarna.

DECEMBER

åkte till london med julia, ett välbehövligt avbrott.


sedan sa jag att jag åkte hem när jag tog tåget mot öst, för första gången.
samtidigt kände jag att jag inte riktigt orkade att vara rutten längre och tänkte att nu får jag fan börja ordna upp mig.
och jag kände att saker verkligen började ordna upp sig, både på borta och hemmaplan.


julhelgen var den bästa på länge. trots omständigheter, eller kanske just på grund av dessa, uppskattade jag bara det simpla faktumet att vi var en hel familj kring granen.



hjärtat gasverksgatan.


och vi hittade tillbaka. och jag vet inte om det bara är en föreställning, men det känns nästan som att vi kommer gå hela vägen den här gången.


om förra nyår var en undergång, utformade sig denna gången som något vackert skapat av allt slam som samlats längs med vägen.

kort och gott så skulle jag faktiskt vilja påstå att 2009 var lite som en blindtarm, man skulle kunna kapa bort den utan några vidare bestående men. samtidigt vet jag att alla prövningar och påfrestningar jag uthärdat stärkt mig mer än vad något annat någonsin gjort.
så, till skillnad från blindtarmen, kommer jag säkerligen förstå funktionen av detta året först om ett tag.
och för att för tillfället inte se året som förgäves, upprepar jag åter proceduren:

försök minnas det fina
försök glömma det fula
försök uthärda det outhärdliga.

FREDAG [1. hos linn 2. marie laveau]



LÖRDAG [1. hos linn 2. södra bar]



SÖNDAG [stockholm i dimma]