hamsterhjul

jag ser inte logiken i att efter varje gång jag gör saker som jag vet gör mig illa, som att påminna mig om sånt jag vid det här laget borde kommit över, vill skada mig själv ytterligare. [fantiserar om att leja en knarkare som för mina sista besparingar skjuter mig i skallen när jag joggar längs med ursviksvägen bara för att det är för sorgligt att bli mördad men för tragiskt att begå självmord. jag har alltid varit en expert på kompromisser.] men jag är bara så fruktansvärt trött på att allt ska göra så ont. när ska det ta slut, det onda? det onda som liksom grävt i mig och accellererat ytterligare under drygt senaste året. och hur bearbetar man utan att förtränga?!! det är liksom den enda metoden jag är bekant med. att lägga frustration, ångest och självhat i timmar på fysiskt arbete eller frätande magsyra på visdomständerna har på så vis fungerat som en snuttefilt som tar bort allt ont. när den är borta blir allting så äckligt naket, exponerat och skrämmande påtagligt.
jag hatar att det förflutna ALLTID som bojor kommer släpa vid mina fötter och betynga min framfart.
falsk kärlek svek hat bruten vänskap [jag är den hemskaste människan i världen] avsaknad av allt du älskar brandrök liv död lämnad ensam i en väldigt stor stad.
försvinn. snälla, försvinn.

I think I'll do my best back in the west

det är lite komiskt över hur mycket jag faktiskt försökt övertyga mig själv att stockholm är min stad. visserligen faller min själ återkommande för skelettet, stenar, cement och uråldriga byggnader in i grunden. men till trots, home is where your heart is. och jag är fortfarande bitter för att det krävde mig ett år att inse just det. och jag är för trött för att inse att jag hur jag än disponerar mina val, alltid kommer vara bitter. men just nu suktar hjärtat hem.

ni hänger på min vägg


made by:


late update

fredag 26 februari

julia var på besök under helgen


sprang in i finaste virag på fabriken



fredag 12 mars

firade vår, sol, tentainlämning, veronicas namnsdag och nya lägenhet.


katt på babs på fest i skanstull.

grupparbete inför seminarium: källkritiska granskningar av TT-material från göteborgsbranden. [trots att jag försöker förneka det har jag fortfarande långa vägar kvar.]

1. opolitliga/pålitliga källor? vem tillfrågades när? (chockerad festdeltagare ombedd att uppskatta antalet ungdomar i lokalen, opålitlig källa.) vem hade ansvar för vad? (TT lyckades ej få tag i fastighetsägaren.) vilka auktoriteter/myndigheter drogs in? (räddningstjänst, polis, brandmän m.m).
2. hur många var det egentligen där? det var 300 på festen, lokalen rymde egentligen bara 150. 59 nej 60 döda. det dog en på sjukhus. men alltså, varför tände dom på? jag tror det var något personligt. nej, det var ju bara för att dom inte fick komma in på festen, också tände dom eld på lite bröte i trapphuset. det var ett tvåvåningshus. röken åker uppåt och liksom slickar längs med taket. och anledningen till att dom inte kom ut var för att det var för mycket folk? ja. tänk att liksom stå där inne, och inte komma ut! men är det inte så att man håller sig lugn i början, och när man väl inser att det går för långsamt, lågorna börjar sprida sig och det blir rökansamlingar, att det är då paniken bryter ut? eller, så blir man helt chockad, förlikad och accepterar sitt öde. bland hundra desperata skrik, ben som trycker dig mot golvet, varma flammor. förlamad.
3. det här är göteborg. inte dalsland. inte trähus. inte mina älskade.
4. [mantra till trots: hyperventilerandes på en handikapptoalett] han förlikades inte han förlamades inte du tänkte hoppa ut genom fönstret men det var ju säkert tio meter ner nej du skulle inte klarat det tack för att du inte hoppade du öppnade dörren och allt var bara svart svart svart paniken jag vill vara där och ta dig ut skydda dig men du bara blundade tog armen över huvudet och sprang och sprang och sprang och brände dig på lågorna i trappan kastade dig ut och sa det här kommer väl inte synas?
risken var snarare att vi aldrig skulle få se dig igen men du kom ut, du kom ut, överlevde lågor överlevde hjärtat lungor och sjukhus överlevde, du lever.

[återhämtad andhämtning]


live från sthlm: jo, jag trivs ganska bra i sundbyberg. nu ska jag på püb.


RSS 2.0