fan fan fan det skulle vart du. eller du? du? du? du?

jag dör lite jag dördördör när jag bara vill känna välkänd hud mot min arm och när jag vill kräkas ut allt som är fult så att det onda slipper inträde trots att jag någonstans djupt inom mig känner att det är evigt etsat och jag vet att tappad galla aldrig hjälper och jag lägger band men jag bara dördördör fortfarande lite

det jag hatar är att man måste utstå det genomlida allt ont innan gott kan äntra åter.

så låt mig bara sova tusen år och väck mig igen när någon älskar mig.
snälla, väck mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0