tragiken misären misstaget
och jag minns den natten, då jag skrek mot himlen
varför? jag vill inte vara med längre jag vill inte
jag satt på grusvägen
sen blev allt tyst.
med en omfamnande hand värmde stjärnorna min kind och jag kände att allting kommer nog lösa sig ändå, bara Han lyssnar
tyvärr höll inte värmen ända in till mitt rum.
jag tror mig dock känna av den, nu sådär i efterhand. en lugnande röst som säger att tiden läker alla sår.
estelle som säger att tiden bleker alla sår
oskar som säger att det är samma sak
och båda har nog rätt, för att även fast ett sår är läkt
så betyder det inte
att det inte lämnar ärr.
Kommentarer
Trackback
