frustrationen biter fast i mina skakande händer

dina ord förde mig till något bortom verklighet
till något som jag länge längtat
men det kom som i ett vattenfall och kvävde mig under ytan
i strömmar och forsar
ovissheten strider våldsamt fram och täpper mina luftvägar men när jag i en sista kraftansträngning kastar mig ut
kan jag plötsligt andas igen.
det var först när syre nådde mina lungor då jag förstod vilka gärningar som förde mig till den djupaste botten
då jag förstod att dina fraser verkligen var
för bra för att vara sanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0