jag tappar greppet. det har innan skett långsamt med nu närmas marken i ett antetag så hastigt att träden verkar låga och grenar verkar mjuka, mot kinden
jag ramlar jag snubblar och
snavar
alltid vilse alltid förtappad
bortom verklighet.
vart finns min verklighet?
jag finns här här och nu. nu.
men det enda jag vet är,
att mina läppar är kalla.
så, kom.
kyss dem
snavar
alltid vilse alltid förtappad
bortom verklighet.
vart finns min verklighet?
jag finns här här och nu. nu.
men det enda jag vet är,
att mina läppar är kalla.
så, kom.
kyss dem
Kommentarer
Postat av: Anonym
det här är såbra. så fint
Trackback
