jag kanar vid ett räcke av en bro bort långt bort från er i glömskans yra
glansen förseglar mina läppar och det här som
väller och pyser stoppar orden vid mina fingrar
något faller sakta och tyst men varför falla alls
om ingen finns där att beskåda din väg som långsamt leder utför
jag står enbart ensam igen som alla gånger förut
som något utanför där jag iaktar på avstånd fastän hundra själar
sveper vid min kropp
det kommer bli som alltid förr där jag krampaktigt famlar efter
det där målet vars namn har tynat
till sista tråden
ja det kommer bli som alltid för när orden åter ekar vid min tinning
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte jag kommer inte
upp till skolan imorgon
Kommentarer
Trackback
