någongång i januari

han kommer komma tillbaka jag vet det du kommer i trånande skälvningar kasta dig tillbaka likt en nattfjäril som dras mot gatlyktan.
jag vaggar sakta tyst och stilla fram och tillbaka och när verkligheten slår mig, du är inte min, river jag allting som någonsin varit du.
klänningen jag bar då vi kysstes boken som förändrade ditt liv telefonen där timmar verkade ovisentliga under våra samtal i mörkret, för att trots evigheter med din röst i luren så kunde du aldrig släcka min hunger. jag ville jag vill ha dig med din luft etsandes mot mina tårskavda kinder och ja dina läppar måste vara brännmärkta, för dom smakade rök vid första försöket.

men trots desperation så kommer jag sluta upp ensam i min sedvanliga bubbla där jag befläckas av solen som genomstrålar det centimeterhöga lagret damm som samlats på mitt sovrumsgolv under tiden det tagit mig att bita ned mina naglar till roten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0