MARYROSE MATILDA

- Hej. Gud vad jag har saknat dig

- Hej. Gud vad jag har saknat dig

- Hur är det? Känner du samma som jag? Är det sant att ditt hjärta gråter? För jag har sett dina ögon tårade så många gånger att jag inte kan räkna.

- Jo det är fint. Själv? Jag ljuger för dig för att om nätterna har sorgen vaggat mig till söms.

- Jodå, bara bra. Det känns lite konstigt nu, vi har ju trots allt inte pratat på en vecka. Bara en vecka? Varje dag utan dig känns som en livstid.

- Jo jag vet, men det känns ganska bra ändå. Man har fått lite mer avstånd från varandra, å det behövs ju. Jag lovar att du har glömt mig nu, du har glömt mig och jag skulle göra allt för att få dig känna den smärta jag burit på under veckan som känts som ett år.

- Jo. Nu när jag blickar tillbaka så förstår jag verkligen inte vad det var vi höll på med. Men jag skulle göra det om och om igen.

- Nej inte jag heller, hur kunde vi låta det gå så långt? Hur kunde vi låta oss själva att ta det steget? Vi lät våra begär ta överhanden helt och hållet. Trots det så skulle jag göra vad som helst för att åter igen få se dina sömndruckna ögon i morgonljuset.

- Ja. Det är tur att vi har fått allting under kontroll nu, vi lät oss bara ryckas med av något... Fantastiskt, äkta, underbart? Jag vet att sanning inte finns men om det nu skulle finnas en existens så skulle det här vara det närmsta man kan komma.

- Dumt. Jag har aldrig känns mig så levande som med dig, såna som du trodde jag var utplånade från jordens yta.

- Jo, precis. Jag måste glömma.

- Det är härligt att vi är överens i alla fall. Jag måste förtränga.

- Ja, det är det. Nej vi är inte överens. Definiera dumt innan jag ger mitt medhåll för att mitt inre säger mig att det här var allt annat än dumt.

- Men du får ha det så bra, vi ses säkert. Jag vill inte gå jag saknar dig, fan ge mig bara en minut till och jag gör allt. Är det här det slutgiltiga? Ska vi från och med nu vandra och enbart från varandras uppenbarelse minnas det vi haft och längta, tråna? Jag vet att jag kommer brista i min saknad.

- Ja det gör vi, du med. Stanna snälla stanna låt mig inte släppa din bistra min, den jag älskar, bort ur sikte igen. Ska vi gå tillbaka till det som varit, i förtröstan och förtvivlan förtrycka?

- Hej då. Jag älskar dig.

- Hej då. Jag älskar dig.