det är nu jag vill bli väckt

när jag var liten drömde jag att jag gick i en lång tunnel, vid slutet öppnade sig ett stort hål i marken och jag trillade i. jag minns att hålets väggar var täckta med speglar, så jag kunde se mig själv falla med huvudet före mot en bottenlös avgrund.
det var första gången jag upptäckte att jag själv kunde bestämma när mina mardrömmar skulle ta slut. jag pressade ihop ögonlocken hårt för att sedan slå upp dem igen efter att jag tänkt "ett två tre vakna". och så vaknade jag med svetten lackandes från min rygg, kippandes efter luft.
och jag vet inte vad som har hänt nu, för att hur många gånger jag än upprepar proceduren så tycks jag inte vakna. jag faller bara djupare och djupare

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0