den bitande förtvivlan som kryper i mig, ta mig härifrån jag vill inte vara kvar längre

natten i november blev till natt i djup december
snö mot min kind
glöd mellan mina fingertoppar
räfflade gummisulor mot frostbelagd grusväg
jag ser ingen väg ut och jag önskar bara att någon
kunde se mig nu, att någon kunde rädda mig
rädda mig rädda mig
när elden når filtret är det över och jag andas sista andetaget rök, sista andetaget undanflykt ut i vinterhimlen.
stubbåker lönn och syrén hjälper mig nu som förut
bara händer mot marken fruset vatten mot bara händer
bara händer fruset vatten mot nariga läppar
men det finns ingen tvål i världen som kan tvätta bort lukten, skammen.

jag drömde en dröm för längesen,
men vad är en dröm som ej finns kvar?
för drömmen dödade min dag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0