MARYROSE MATILDA

hade tänkt skriva något vitsigt om min fuckade dag men orden ville inte riktigt komma ut rätt. kan inte skriva längre. helvete. för att sammanfatta läget, iallafall; pågrund av ett x antal egentligen obetydliga faktorer är jag fuckat opepp på livet, frånsäger mig därmed all typ av socialt umgänge ikväll. jag sätter min mamma på att jag säkert ätit ett kilo bigaråer. ytterligare ett väntar i kylskåpet och simpsons började för sex minuter sen.
tack gud för opretantiös underhållning.

en barndomsvän våldtar min bästa komis, jag är en pojke i tioårsåldern och min pappa stänger in mig i ett brinnande rum medan han bejakar hela händelseförloppet från andra sidan, en påtänd bekant delar småbarn på mitten. försöker få hela akten att upphöra, men paniken i mitt skri tystas av pulvret kring min hals, i mina luftrör

att det är jobbigt att vara ensam
och att det är väldigt fint
att inte vara ensam
men att det är ännu värre att vara ensam
när man prövat på hur det är att inte vara ensam
att man sedan blir ensam
igen

jag ska hålla utkik efter den första fjärilen.

temat på nationellt prov svenska b, ambition och engagemang. kommer nog bli något. känns som jag har en åsikt. kanske borde skriva en krönika om det. eller snarare involvera det, i krönikan jag borde skriva. vore något. jag kan skriva vad som helst om det, ambition och engagemang. både brev essä debattartikel dagboksinlägg talmanus, och sånt.
- jo, det kan jag. jag kan det, faktiskt.
citat ur dorothy parkers "telefonsamtalet" som jag varsamt befläckade under inträdesprovet teater, gbg. jävligt dåligt citat. fult, ändå.
- nej, det kan jag inte. jag kan inte det, faktiskt.
det är kanske inte vackrare. mer verklighetsenligt. verklighetstroget. verklighetstrognare.
typ att jag tänkte antingen teater journalistik eller design men design och textil kom bort direkt för jag var fel utbildad och likaså teater för jag var inte så bra som jag trodde och sen journalistik men visst ett års förberedande akademisk utbildning men vart? undrar jag då och jag är ju då fortfarande tvungen att prata med människor att göra saker såntdär jobbigt och sen så stressstressstress för ingenting egentligen men kanske psykologi vore något. faktiskt. om jag inte pluggar till höst så måste jag jobba istället har jag jobb nej. helst av allt skulle jag vilja ligga hemma och skava i sängen ett år och gnaga hål på min underläpp. inte göra något stänga ute, allt. i avsaknad av
>>TYSTNAD<<
ambition och egnagemang. saker jag håller inne kunskap om. just det som är grejen. skildring av min avsaknad av ambition. och engagemang.
och sånt.
men som att jag faktiskt lyckats prestera något denna veckan. min bok, blir tryckt. diktsamling, även till försäljning. känns konstigt. som att lämna ifrån sig ett halvårs sammanluddade dagboksformuleringar till människor, fritt främmande, eller nära.
någon som vill inspektera mig under huden och min vinter under snödun för en 50lapp?

man kan få skjuta upp inlämningsdatumet på projektrapporten har jag hört
om man har en bra anledning.
undrar om en bra anledning kan vara, att föräldrarna åkt bort under två veckor.
och man känner sig mycket mer vilsen än förväntat.
inte just för att föräldrarna åkte bort, utan för att allting blev tomt, och tyst.
undrar om anledningen kan vara, att man just på grund av det här vilsna
söp bort halva lovet.
lördag, måndag, onsdag. kommande fredag och lördag.
undrar om en anledning kan vara
att jag kryssat min framfart genom cigarettfimpar brännmärkt golv och vinflaskor
och att min säng var våt av öl
när jag skulle lägga mig
undrar om en anledning kan vara
att man mitt i allt myller
hittade någon
så att huvudvärk ångest och fjärilar bara rörde ihop sig
och att orden
inte kom längre
än vid fingertopparna
att de stannade
en millimeter
ovan tangenten.

läxor snorskrynklat hushållspapper sönderslitna converse bananskal smutsiga strumpor dagbok en svartvit 11-årig katt över 10 kilo kläder tom fickplunta röda pumps en halvmeter hög trave modemagazin färdigskrivna anteckningsblock hundra attgöra-listor tomma cigarettpaket presentpapper presentsnören rött presentlack tandtråd saxar handsvettsintorkade ögonetsade månadsgamla allderles nu obetydliga skriftliga meddelanden och en hög omsorgsfullt tvärvikta bommulstrosor

inatt drömde jag att jag vunnit en veckas ridläger i england. de va typ min största dröm när jag var liten, att få gallopera över de där vidsträckta ängarna och hoppa över små stengärsgårdar. jag funderar seriöst på att gå emot det jag alltid trott och det jag alltid stått för och skita i allt som har med karriär att göra efter skolan. köpa häst och börja jobba halvtid på ica om det skulle behövas och under ett år ta igen den barndomsdrömmen som gick förlorad.
om 50 minuter ska jag pallra mig ut längs vägen för att hinna med buss till grannstaden, jobbet kallar. och jag gick upp för 3 timmar sen å det har redan börjat mörkna.
jag har inte alls tagit tag i mitt liv. här sitter jag hemma å kallar mig sjuk när jag igentligen bara känner mig lite konstig i halsen, går och lägger mig sent på kvällarna och skyller på att man har svårare att somna när man är sjuk men jag är ju igentligen inte sjuk så då gör jag det bara för att... fly. bara fly. jag har kommit på mig själv med att förtrycka tanken att vi faktiskt har en kommande skoltermin framför oss. jag måste skärpa mig. sluta ljuga. du ljuger. som fan. klart som fan att sanning inte finns om man inte ens kan vara ärlig mot sig själv sa jag till dig en gång men jag tror inte du hörde för du slår lock mot sånt du inte vill lyssna på och jag bara hatar det tillslut sitter jag och biter mig i knogarna med den där förbannade frustrerande gråten i halsen, men jag vet inte vad jag ska göra för att få ett slut på det hela och det bästa är nog att inte göra något alls. bara vänta tills tänderna kommer intill andra sidan huden.