MARYROSE MATILDA

jag måste göra något. förvirrad. lealös. led lös. lös led. ur led. out of track. det ligger tio använda tepåsar i mitt kök och jag borde gå loss på mitt brännmärkta golv men fan ta it-boomen, för nu paralyserar den mig i någon onödig jävla apati. kurvorna längs vägen svänger kraftigare, antagligen för att jag kallat mig sjuk och inte gått till skolan på två dar. lögner. men de behövdes. så värda dagar. med oscar. och jag för första gången på länge lycklig.
[nu kommer jag däremot vandra ensam i tre månader innan han kommer hem]
när jag tänker tillbaka på det som varit så påminns jag ofta om att allting dåligt för med sig något gott, och ler lite. det stämmer. det som däremot skrämmer är hur jag kunnat bli så lyckligt lottad efter något så hemskt som jag gjort. rättvisa? nej. den enda som är lycklig är mig. skurken. jag förtjänar inte det här egentligen. och det som skrämmer mig ännu mer är att jag faktiskt tycker att min nuvarande tillvaro väger jämt med nederlaget, om inte lite över.
jo.
väldigt mycket mer över.
vilket innebär, om jag inte hade krälat på marken, skulle jag inte befinna mig där jag är idag.
vilket i sin tur innebär, att jag inte ångrar mig ett dugg.
det är det som skrämmer mig, mest av allt.
jag bara väntar på att något skall slå mig tillbaka, för den här vardagen är unset för bra för att vara sann.