men det återkommer dock då och då
joo asså jag vet att hon är 20,
men när hon var i min nuvarande ålder så hade hon ändå upplevt mer än vad jag någonsin kommer göra
och det är typ så jag tänker när jag känner mig sådär misslyckad.
fast det var mest förr
UPDATE: det här är ännu värre. och vi är jämngamla.
men när hon var i min nuvarande ålder så hade hon ändå upplevt mer än vad jag någonsin kommer göra
och det är typ så jag tänker när jag känner mig sådär misslyckad.
fast det var mest förr
UPDATE: det här är ännu värre. och vi är jämngamla.
tragiken misären misstaget
och jag minns den natten, då jag skrek mot himlen
varför? jag vill inte vara med längre jag vill inte
jag satt på grusvägen
sen blev allt tyst.
med en omfamnande hand värmde stjärnorna min kind och jag kände att allting kommer nog lösa sig ändå, bara Han lyssnar
tyvärr höll inte värmen ända in till mitt rum.
jag tror mig dock känna av den, nu sådär i efterhand. en lugnande röst som säger att tiden läker alla sår.
estelle som säger att tiden bleker alla sår
oskar som säger att det är samma sak
och båda har nog rätt, för att även fast ett sår är läkt
så betyder det inte
att det inte lämnar ärr.
det var nog meningen att jag på bara knän skulle krypa efter henne, min bepälsade vän.
hon är precis som mig. sur, avundsjuk, bitter. hon hatar småpojkarna men älskar mig. väcker mig med sina vassa klor om mornarna.
det var som om någon plockade ut min mörka insida och satte den i en katt med liknyanserad utsida under en ladugård på en smutsig gård i sollebrunn för tio år sedan.
and you will not see the smoke of me during the vacation
vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor.
vad är konst och 117 - varav två består av frågan "vad är konst" - andra onödigt djupa tänkarfrågor.
tack mamma :] jag kommer ha ett kul lov, hade tänkt begrava mig i den här och se vart livet bär
en förklaring till mina tätt sammanslutna läppar
illamåendet som suttit kvar sen i lördags vad fan händer med kroppen
den vill inte med längre
jag är inlåst inlåst inlåst i mig själv
och det är kanske det som är det allra värsta.
för jag vill inte vara mig själv jag vill inte vara mig
inte nu och inte efter det här
att ignorera är en väg att bygga upp en sköld
för de situationer man inte har något annat till sitt försvar
då man vet att man felat alla möjliga fel och att någon slags förtröstan är utom räckhåll,
och det är därför jag inte säger någonting.
för jag vet att ett förlåt är inte tillräckligt
det är nu jag vill bli väckt
när jag var liten drömde jag att jag gick i en lång tunnel, vid slutet öppnade sig ett stort hål i marken och jag trillade i. jag minns att hålets väggar var täckta med speglar, så jag kunde se mig själv falla med huvudet före mot en bottenlös avgrund.
det var första gången jag upptäckte att jag själv kunde bestämma när mina mardrömmar skulle ta slut. jag pressade ihop ögonlocken hårt för att sedan slå upp dem igen efter att jag tänkt "ett två tre vakna". och så vaknade jag med svetten lackandes från min rygg, kippandes efter luft.
och jag vet inte vad som har hänt nu, för att hur många gånger jag än upprepar proceduren så tycks jag inte vakna. jag faller bara djupare och djupare
det var första gången jag upptäckte att jag själv kunde bestämma när mina mardrömmar skulle ta slut. jag pressade ihop ögonlocken hårt för att sedan slå upp dem igen efter att jag tänkt "ett två tre vakna". och så vaknade jag med svetten lackandes från min rygg, kippandes efter luft.
och jag vet inte vad som har hänt nu, för att hur många gånger jag än upprepar proceduren så tycks jag inte vakna. jag faller bara djupare och djupare
det är det här som får mig att överleva vardagen för tillfället
oj vad världen kommer gå under och människosläktet är utdött
hade symfonikonsert för PRO-föreningen igår (och i förrgår och idag, men inte inför samma förening). vi spelade lite jullåtar, några orkesterverk och "allsånger", antagligen en av de mest obehagliga saker jag upplevt. där sitter vi och blåser i våra instrument för att göra just det som musik är till för - att underhålla, inför en förening vars liknande budskap aldrig varit så uppenbart genomskådligt - att underhålla. att underhålla gamla tandlösa, bensköra, rynkiga kroppar som en gång varit människor, för det var just så det framställdes. efter en grav, både sinnlig och kroppslig, nedsättning fungerar tydligen vilken typ av underhållning som helst för att hålla de gamla urlakade dopaminörtlarna sysselsatta. för guds skull man kan väl i alla fall försöka att behålla de äldres värdighet, och inte framställa dem som desperata krymplingar som skulle offra både händer och fötter i utbyte mot lite omtanke? fast det kanske var nu som arrangörerna för första gången lade svart på vitt, för det kanske är just det de bredsmilande pensionärerna är - använta, utnyttjade, förgågna människokroppar, efter ett x antal år inte värda mer än en fika under en torsdageftermiddag.
om det så skulle vara, så skulle jag inte påstå framtiden som ljus.
lower than the ground and more lost than found å sån skit
jag måste sluta med det här innan jag framstår om möjligt än mer patetisk än vad jag redan gör. jag har inte mycket att göra jag är inte depp mm jag gör bara en höna av en fjäder. jag måste bara sluta och get a grip of myself och fokusera. koncentrera. och gå vidare. glömma lite också skulle jag tro
nackskott
nackskottnackskottnackskottnackskottnackskottnackskottnackskottnackskott
är det inte ironiskt, att jag dagen innan undrar om kärlek är kyssar som ger såriga läppar, och att blodet dagen efter sipprar från min mun
är det inte ironiskt, att jag dagen innan undrar om kärlek är kyssar som ger såriga läppar, och att blodet dagen efter sipprar från min mun
now matter how hard I try
spya på projektet
spya på sången
spya på jobbet
nejnej förlåt det menar jag inte. jag älskar mitt jobb. det är bara det att jag är besviken på mig själv för att jag gör andra besvikna.
kanske dags att sluta leva för andra?
fast om jag är nöjd när andra är nöjda så innebär det att enda sättet att uppnå lycka är genom att göra andra lyckliga.
vilket i sin tur innebär att jag är tvungen att leva för andra för att tillslut kunna leva för mig själv.
spya på sången
spya på jobbet
nejnej förlåt det menar jag inte. jag älskar mitt jobb. det är bara det att jag är besviken på mig själv för att jag gör andra besvikna.
kanske dags att sluta leva för andra?
fast om jag är nöjd när andra är nöjda så innebär det att enda sättet att uppnå lycka är genom att göra andra lyckliga.
vilket i sin tur innebär att jag är tvungen att leva för andra för att tillslut kunna leva för mig själv.
e.m
fika på nordfeldts igår, en glassbulle å en araksboll.
firade bror på 19-årsdan efter skolan, pizza å tårta in loads.
kväll efterlämnad bakelse från morgonens grattande.
kommer rulla ut från gymnasiet.
addict
tror jag håller på att föräta mig på clementiner.
och te.
och kladdkakemuffins (nej inte dom från igår, jag gjorde en ny sats).
och digestivechoklad.
och det är ungefär så jag spenderat dan, fortfarande med plugget framför mig. vet inte riktigt hur jag föreställer mig att arbetet ska bli gjort, förväntar mig snarare ett mirakel än att jag med lite vilja och jävlar anamma ska sätta mig ned och genomföra skiten.
verklighetsuppfattningen är på topp
höstlov(e)
to do list:
- skriva musik
- plugga
> läsa klart engelskabok + skriva recencion; engelska C
> skriva klart ansökningsbrev + cv; engelska C
> skriva klart miniartikel om att jobba; engelska C
> skriva klart debattartikel; engelska C
> läsa glosor; engelska C (engelskan kommer kväva min ledighet)
> skriva klart sportreferatet; svenska C
- friskisochsvettisa
- gå på flöjtkonsert
- eventuellt slinga håret
- eventuellt sy
- supa bort haloween om tillfället ges
- skriva musik
- plugga
> läsa klart engelskabok + skriva recencion; engelska C
> skriva klart ansökningsbrev + cv; engelska C
> skriva klart miniartikel om att jobba; engelska C
> skriva klart debattartikel; engelska C
> läsa glosor; engelska C (engelskan kommer kväva min ledighet)
> skriva klart sportreferatet; svenska C
- friskisochsvettisa
- gå på flöjtkonsert
- eventuellt slinga håret
- eventuellt sy
- supa bort haloween om tillfället ges
in the local paper
här kan ni läsa krönikan.
emmaboda
choking
dagens klädsel är inte värd att anmärkas.
fick nyss mejl angående artikel om en bok som jag skickade in för ett par veckor sedan, men som kommer i tidningen först nu på lördag. ungdomsredaktions-redaktören hade bestämt sig för att låta mig göra en separat artikel om författarna, och en recension om boken vilket ska vara inne imorgon klockan 12.
det här + att min krönika inte är klar som också ska in imorgon, och att jag har sparat denne i skolan gör faktumet inte lättare att sjunka in.
sträcker mig efter något som bara flyttas längre och längre bort
tas ifrån mig
spring,
fick nyss mejl angående artikel om en bok som jag skickade in för ett par veckor sedan, men som kommer i tidningen först nu på lördag. ungdomsredaktions-redaktören hade bestämt sig för att låta mig göra en separat artikel om författarna, och en recension om boken vilket ska vara inne imorgon klockan 12.
det här + att min krönika inte är klar som också ska in imorgon, och att jag har sparat denne i skolan gör faktumet inte lättare att sjunka in.
sträcker mig efter något som bara flyttas längre och längre bort
tas ifrån mig
spring,
fredag
va på lite halvrabalder igår hoss josephine, som nyligen fyllt 18 och skulle på första krogrundan. själv har man lite mindre än en månad kvar.
glömde iallafall min kamera där, så bidde ingen outfit idag. lite senare ska ja antagligen ut å kolla in rookieröjjet, spelning med ett par lokala band (en del av dom är bra en del inte. mest inte). senare hade jag tänkt vingla runt i höstnatten, var alltför längesedan jag ägnade mig åt såna aktiviteter.
när jag väntade på bussen hem idag kom en gammal alkis och satte sig bredvid mig. eller ja gammal och gammal, han var 60. yngre än min pappa. annars så skulle jag ryggat undan eller satt mig någon annanstans, men han den här bor nästan granne med mig, har sett honom flera gånger och han verkar snäll. vi började prata, han hade skadat höften för fyra månader sedan och skulle hem och laga stek. hans värktabletter var slut, så han tog sig en sup istället sa han.
började fråga ut honom lite om hans beroende, mest på rutin.
jag förstår inte mig och mina instinkter ibland. att laga allt som är trasigt, att läka allt som är ofriskt. har nog suttit i mig sedan ett par år tillbaka nu antar jag. framförallt drar jag mig till gamla människor med snälla ögon och vilsna själar, de trevande oförstådda. leker psykolog och gör tragiska försök till att få dem att ställa sina liv tillrätta genom några tafatta meningar.
men djupt invanda rutiner och snarlika livsideologer förändras inte genom några tafatta meningar.
trots erfarenhet av misslyckandet genom några tafatta meningar så försöker jag fortfarande, nederlag efter nederlag, att rädda världen från sorg, misär, uppdruckna ölburkar, vidgade pupiller, sluddrande fraser och rädda, söndergråtna barnaögon.
glömde iallafall min kamera där, så bidde ingen outfit idag. lite senare ska ja antagligen ut å kolla in rookieröjjet, spelning med ett par lokala band (en del av dom är bra en del inte. mest inte). senare hade jag tänkt vingla runt i höstnatten, var alltför längesedan jag ägnade mig åt såna aktiviteter.
när jag väntade på bussen hem idag kom en gammal alkis och satte sig bredvid mig. eller ja gammal och gammal, han var 60. yngre än min pappa. annars så skulle jag ryggat undan eller satt mig någon annanstans, men han den här bor nästan granne med mig, har sett honom flera gånger och han verkar snäll. vi började prata, han hade skadat höften för fyra månader sedan och skulle hem och laga stek. hans värktabletter var slut, så han tog sig en sup istället sa han.
började fråga ut honom lite om hans beroende, mest på rutin.
jag förstår inte mig och mina instinkter ibland. att laga allt som är trasigt, att läka allt som är ofriskt. har nog suttit i mig sedan ett par år tillbaka nu antar jag. framförallt drar jag mig till gamla människor med snälla ögon och vilsna själar, de trevande oförstådda. leker psykolog och gör tragiska försök till att få dem att ställa sina liv tillrätta genom några tafatta meningar.
men djupt invanda rutiner och snarlika livsideologer förändras inte genom några tafatta meningar.
trots erfarenhet av misslyckandet genom några tafatta meningar så försöker jag fortfarande, nederlag efter nederlag, att rädda världen från sorg, misär, uppdruckna ölburkar, vidgade pupiller, sluddrande fraser och rädda, söndergråtna barnaögon.
today I've been good
städat rummet
tagit en timmas promenad
lagat middag
pillat med projektet
muciserat
tagit en timmas promenad
lagat middag
pillat med projektet
muciserat
fuck
nu kom den. den där jävla bajshösten man pratar om. ni vet, då de regnar å blåser och mörkret faller sig alltför snabbt om eftermiddagarna.
typiskt matilda är då att klä sig i håliga strumpisar och bära samtligt skolmaterial i en tygpåse, då blir man kall om bena och får blöta läxor.
ikväll det av till vargön för ett stycke regrission. very long time ago kan man säga. menmen, lite livlighet hoppas jag väl på
