det var nog meningen att jag på bara knän skulle krypa efter henne, min bepälsade vän.
hon är precis som mig. sur, avundsjuk, bitter. hon hatar småpojkarna men älskar mig. väcker mig med sina vassa klor om mornarna.
det var som om någon plockade ut min mörka insida och satte den i en katt med liknyanserad utsida under en ladugård på en smutsig gård i sollebrunn för tio år sedan.
Kommentarer
Trackback
