fredag
va på lite halvrabalder igår hoss josephine, som nyligen fyllt 18 och skulle på första krogrundan. själv har man lite mindre än en månad kvar.
glömde iallafall min kamera där, så bidde ingen outfit idag. lite senare ska ja antagligen ut å kolla in rookieröjjet, spelning med ett par lokala band (en del av dom är bra en del inte. mest inte). senare hade jag tänkt vingla runt i höstnatten, var alltför längesedan jag ägnade mig åt såna aktiviteter.
när jag väntade på bussen hem idag kom en gammal alkis och satte sig bredvid mig. eller ja gammal och gammal, han var 60. yngre än min pappa. annars så skulle jag ryggat undan eller satt mig någon annanstans, men han den här bor nästan granne med mig, har sett honom flera gånger och han verkar snäll. vi började prata, han hade skadat höften för fyra månader sedan och skulle hem och laga stek. hans värktabletter var slut, så han tog sig en sup istället sa han.
började fråga ut honom lite om hans beroende, mest på rutin.
jag förstår inte mig och mina instinkter ibland. att laga allt som är trasigt, att läka allt som är ofriskt. har nog suttit i mig sedan ett par år tillbaka nu antar jag. framförallt drar jag mig till gamla människor med snälla ögon och vilsna själar, de trevande oförstådda. leker psykolog och gör tragiska försök till att få dem att ställa sina liv tillrätta genom några tafatta meningar.
men djupt invanda rutiner och snarlika livsideologer förändras inte genom några tafatta meningar.
trots erfarenhet av misslyckandet genom några tafatta meningar så försöker jag fortfarande, nederlag efter nederlag, att rädda världen från sorg, misär, uppdruckna ölburkar, vidgade pupiller, sluddrande fraser och rädda, söndergråtna barnaögon.
glömde iallafall min kamera där, så bidde ingen outfit idag. lite senare ska ja antagligen ut å kolla in rookieröjjet, spelning med ett par lokala band (en del av dom är bra en del inte. mest inte). senare hade jag tänkt vingla runt i höstnatten, var alltför längesedan jag ägnade mig åt såna aktiviteter.
när jag väntade på bussen hem idag kom en gammal alkis och satte sig bredvid mig. eller ja gammal och gammal, han var 60. yngre än min pappa. annars så skulle jag ryggat undan eller satt mig någon annanstans, men han den här bor nästan granne med mig, har sett honom flera gånger och han verkar snäll. vi började prata, han hade skadat höften för fyra månader sedan och skulle hem och laga stek. hans värktabletter var slut, så han tog sig en sup istället sa han.
började fråga ut honom lite om hans beroende, mest på rutin.
jag förstår inte mig och mina instinkter ibland. att laga allt som är trasigt, att läka allt som är ofriskt. har nog suttit i mig sedan ett par år tillbaka nu antar jag. framförallt drar jag mig till gamla människor med snälla ögon och vilsna själar, de trevande oförstådda. leker psykolog och gör tragiska försök till att få dem att ställa sina liv tillrätta genom några tafatta meningar.
men djupt invanda rutiner och snarlika livsideologer förändras inte genom några tafatta meningar.
trots erfarenhet av misslyckandet genom några tafatta meningar så försöker jag fortfarande, nederlag efter nederlag, att rädda världen från sorg, misär, uppdruckna ölburkar, vidgade pupiller, sluddrande fraser och rädda, söndergråtna barnaögon.
Kommentarer
Trackback
