driver. runt
temat på nationellt prov svenska b, ambition och engagemang. kommer nog bli något. känns som jag har en åsikt. kanske borde skriva en krönika om det. eller snarare involvera det, i krönikan jag borde skriva. vore något. jag kan skriva vad som helst om det, ambition och engagemang. både brev essä debattartikel dagboksinlägg talmanus, och sånt.
- jo, det kan jag. jag kan det, faktiskt.
citat ur dorothy parkers "telefonsamtalet" som jag varsamt befläckade under inträdesprovet teater, gbg. jävligt dåligt citat. fult, ändå.
- nej, det kan jag inte. jag kan inte det, faktiskt.
det är kanske inte vackrare. mer verklighetsenligt. verklighetstroget. verklighetstrognare.
typ att jag tänkte antingen teater journalistik eller design men design och textil kom bort direkt för jag var fel utbildad och likaså teater för jag var inte så bra som jag trodde och sen journalistik men visst ett års förberedande akademisk utbildning men vart? undrar jag då och jag är ju då fortfarande tvungen att prata med människor att göra saker såntdär jobbigt och sen så stressstressstress för ingenting egentligen men kanske psykologi vore något. faktiskt. om jag inte pluggar till höst så måste jag jobba istället har jag jobb nej. helst av allt skulle jag vilja ligga hemma och skava i sängen ett år och gnaga hål på min underläpp. inte göra något stänga ute, allt. i avsaknad av
>>TYSTNAD<<
ambition och egnagemang. saker jag håller inne kunskap om. just det som är grejen. skildring av min avsaknad av ambition. och engagemang.
och sånt.
men som att jag faktiskt lyckats prestera något denna veckan. min bok, blir tryckt. diktsamling, även till försäljning. känns konstigt. som att lämna ifrån sig ett halvårs sammanluddade dagboksformuleringar till människor, fritt främmande, eller nära.
någon som vill inspektera mig under huden och min vinter under snödun för en 50lapp?
