när ansiktet domnar och tanken inte kommer längre än strax utanför ögonlocken
läste något på en blogg, vars innehåll är av tveksam karaktär, som jag direkt kände igen mig i.
jag står vid ett vägskäl och det spelar liksom ingen roll åt vilket håll jag styr, åt vänster finns en falsk ambition som slutar upp i manisk panikångest och åt höger gryr en självlegitimerande godhet, men så snart jag kommit bakom kröken inser jag att luften är tom. min självkänsla ligger fortfarande utaspridd i spillror under mossan och jag fyller ingen funktion i det man kallar livet. också undrar jag om det inte hade varit lika bra att gått åt vänster ändå, där jag åtmistone hade ett, om än destruktivt, mål.
[JAG HATAR TOMRUMMET. ÄCKLET.]
samtidigt känns det som att jag långsamt gräver min egen grav. i den desperata jakten efter den mest fulländade upplaga av mitt framtida jag glömmer jag liksom bort att reperera mig själv på vägen. att istället för att bygga upp mig själv som människa och bli den jag vill bli slösar jag all tid på att komponera bäst möjliga version av den jag ska bli.
det värsta i alla mina filosofieringar är att jag i slutändan alltid drar slutsatsen att jag tänker för mycket.
dumma tänker inte så mycket. och det är ganska smart.
jag står vid ett vägskäl och det spelar liksom ingen roll åt vilket håll jag styr, åt vänster finns en falsk ambition som slutar upp i manisk panikångest och åt höger gryr en självlegitimerande godhet, men så snart jag kommit bakom kröken inser jag att luften är tom. min självkänsla ligger fortfarande utaspridd i spillror under mossan och jag fyller ingen funktion i det man kallar livet. också undrar jag om det inte hade varit lika bra att gått åt vänster ändå, där jag åtmistone hade ett, om än destruktivt, mål.
[JAG HATAR TOMRUMMET. ÄCKLET.]
samtidigt känns det som att jag långsamt gräver min egen grav. i den desperata jakten efter den mest fulländade upplaga av mitt framtida jag glömmer jag liksom bort att reperera mig själv på vägen. att istället för att bygga upp mig själv som människa och bli den jag vill bli slösar jag all tid på att komponera bäst möjliga version av den jag ska bli.
det värsta i alla mina filosofieringar är att jag i slutändan alltid drar slutsatsen att jag tänker för mycket.
dumma tänker inte så mycket. och det är ganska smart.
DET ÄR JU INTE JAG DET ÄR MITT MONSTER
jag ser livet som ett tåg skena förbi mig medan jag står kvar på perrongen och undrar vad det var som gjorde att jag stod frusen vid asfalten när jag såg vagnarna rulla från stationen.
jag som i princip alltid ansett mig övermäktig mina djuriska instinkter är härmed tvungen att se mig besegrad av hunger, lättja och trötthet. min kropp väller över åt alla håll och kanter och i takt med ångesten väller även högen av förnekat ansvarstagande (i form av studier, vilket i sin tur ger uppskov till än mer ångest).
och komiskt nog så vill jag nästan att min omgivning ska märka att saker inte står helt rätt till, för det jag fruktar mest av allt är att de mina ska tro att jag faktiskt är så här som person. på riktigt.
och jag ser tåget skena förbi. jag ser ingen slutstation.
jag som i princip alltid ansett mig övermäktig mina djuriska instinkter är härmed tvungen att se mig besegrad av hunger, lättja och trötthet. min kropp väller över åt alla håll och kanter och i takt med ångesten väller även högen av förnekat ansvarstagande (i form av studier, vilket i sin tur ger uppskov till än mer ångest).
och komiskt nog så vill jag nästan att min omgivning ska märka att saker inte står helt rätt till, för det jag fruktar mest av allt är att de mina ska tro att jag faktiskt är så här som person. på riktigt.
och jag ser tåget skena förbi. jag ser ingen slutstation.
oral fix [orsak-verkan]
self portrait
vet inte riktigt hur jag ska lägga fram det här utan att framstå som något slags offer för modeindustrin/husmorsföreningen/ bloggimperiet
har inte vågat nämna något om det här projektet tidigare för att jag varit ganska säker på att det skulle sluta som samtliga av mina tidigare visioner.
[bland annat: hundra ritningar på stall som sedan barndomen legat undandolt och samlat damm i min skrivbordslåda. halvfärdiga egenkomponerade noter - musik är inte min grej, helt enkelt. jag har fortfarande bara tagit en rulle kort med agfakameran.]
och, jag är fortfarande inte säker på om den här kommer gå hela vägen.
men om den inte gör det så kan jag ju bara se det som ett tidsfördriv. som faktiskt är ganska kul.
[och nej, jag har inte kommit så långt. men det kommer det kommer.]
så, i ett identiskt forum med en näst intill indentisk form men med ett helt annat innehåll: kall hud och spets
[bland annat: hundra ritningar på stall som sedan barndomen legat undandolt och samlat damm i min skrivbordslåda. halvfärdiga egenkomponerade noter - musik är inte min grej, helt enkelt. jag har fortfarande bara tagit en rulle kort med agfakameran.]
och, jag är fortfarande inte säker på om den här kommer gå hela vägen.
men om den inte gör det så kan jag ju bara se det som ett tidsfördriv. som faktiskt är ganska kul.
[och nej, jag har inte kommit så långt. men det kommer det kommer.]
så, i ett identiskt forum med en näst intill indentisk form men med ett helt annat innehåll: kall hud och spets
glad påsk [föder barnet inom mig]
