äntligen, egen plats.
liten tvåa söderort fram till jul. den är fantastisk jag är lyrisk
FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT FÖR FÅGEL FLYKT
[jag gillade henne bättre när hon var deprimerad]
plastasken innehållande vindruvorna i fråga till:
min mun.
jag har varit hemma över en vecka nu, skulle skrivit tenta i stockholm igår egentligen. det var den där jävla rädslan över att misslyckas som fick mig att hosta fram att nej jag kan tyvärr inte ta mig till östsverige idag för att jag är host jättesjuk (vilket faktiskt var ett relativt misslyckande i sig). hur som helst kan jag fortfarande ingenting om mediestruktur. och det måste man kunna när man skriver tenta.
tiden här har bitvis gjort mig gott för stunden. vet inte riktigt hur det har för påverkan långsiktigt. måste komma till insikten att jag faktiskt inte kan fly från allt när det börjar kännas jobbigt, måste lära mig att ta itu med problemen istället. för tillfället ter sig vänersborg vin vänner, klippåklistrapyssel och mycket mat, som gästvänliga tillflycktsorter.
slutsats: trygg, bekväm och mullig kommer jag återvända till ett lika kallt och främmande stockholm som det jag lämnade för tio dagar sedan. och upptäcka att jag fortfarande inte är redo.
mitt upp i all återhämtning har jag reflekterat kring min översiktliga uppfattning om livet. att det kanske verkar lite bättre att må bra ändå, att jag kanske underskattat hela grejen med att ha roligt.
så jag släpper på gränserna, lite i taget. trivs faktiskt med mig själv för första gången på riktigt länge. kommer på att när jag trivs med mig själv så följer hela innebörden med att må bra med på traven.
kommer åtskilliga dagar senare på att när jag släpper gränserna så brister jag och min idealiska föreställning om livet sönder i sömmarna. att jag släpper gränserna medför en förslappning, vilket i sin tur medför ett sämre resultat.
så, jo. under ett tag mådde jag bättre. men jag tror det är rädslan över hur omgivningen kommer uppfatta mig hädanefter som får mig att falla tillbaka. kan föreställa mig muttret, ovanstående.
naturbarn
kan jag inte bara, i ett andetag byta rymd. uppenbarligen suktar mina bara fötter efter våt jord och det skulle vara svårt för mig att förneka att jag inte skulle lägga band om de sår jag får från åkrar. jag har en innerlig, visserligen dold, önskan om att noggrant skära ut hela mig längs de fina linjer som löper längs min handflata. aktsamt låta mig täcka allt som hösten håller i sin ägo. vore det inte en oerhörd befrielse att slutligen, få komma till dit man verkligen hör (och skogen hemmet hösten den tappade drömmen tär på mig)
onsdag 23/9
idag är en dag när allting blir så där plötsligt påtagligt
sedan sätter jag mig och skriver om det och hoppas att min självdestruktivitet möjligen kan leda mig till framgång.
från den tryggaste platsen i världen [jävla ångest]
jag kan inte skriva längre
oroliga nätter x3
mamma och jag vi sitter på ett tåg till skåne en dag. jag ser min högstadieförälskelse och när vagnen stannar vid malmö frågar hon
ska du inte med
jag säger nej. jag stannar.
jag går och sätter mig mitt emot thim, säger hej.
han säger
hej, och att han nog ska gå nu.
han sätter sig vid andra änden av vagnen.
jag sitter själv kvar på tåget mot köpenhamn.
åker dit,
åker hem igen.
lerig grusväg, regn som faller från mörka moln. jag är i min grannes trädgård och ska sätta ner ett kors i marken vid sidan av tre andra. min farmor, som är död sedan länge, har dött.
jag sjunker ner i leran, och lyckas varken få tag på ett kors eller sätta ned det i marken.
på något vis vet jag att hon dog när hon rörde vid en eldfluga.
jag ser min farfar, som är död sedan länge, gå längs vägen och jag springer efter. han har träben.
jag ser hur han sträcker sig efter den surrande glöden, och jag vet att han inte bör röra vid den men ändå står jag med paniken i halsen och beskådar hans rörelser sakna och tålmodigt. först när han faller mot marken
NEJ FARFAR LÄMNA MIG INTE! LÄMNA MIG INTE HÄR DÅ BLIR JAG SJÄLV LÄMNA MIG INTE HÄR DÅ BLIR JAG ALLDELES ENSAM
han viskar, förlåt.
jag har hans träben
.
jag är trött på att aldrig sluta önska att jag vore någon annan
jag är trött på att aldrig sluta önska att jag växte upp på en annan plats
jag är trött på att alltid önska att jag upplevt något annat
jag är trött på att alltid önska att jag upplevt något mer
jag är trött på att alltid ångra mina val
jag är trött på att aldrig bli nöjd
jag är trött på att aldrig nå mina mål
jag är trött på att alltid sträva efter något annat
jag är trött på jakten
jag är trött på att alltid längta bort
jag är trött på de besvikelser som väntar efter varje förhoppning
jag är trött på att gräset aldrig är grönare på den andra sidan
jag är trött på att saker kommer fortsätta vara precis lika grått som det är nu
var jag än för mig
hur jag än lever
att saker aldrig kommer förändras
och, samla tanken
2) jag är väldigt duktig när jag tar mig själv i kragen, åker till skolan för att råplugga till tentan, köper kaffe, bläddrar i metro magazine student, magazinet för de som vill göra något med sina liv, läser 3 av 988 sidor ur kurslitteraturen, packar min väska och åker för att kolla resårband på myrornas vid mariatorget.
3) jag måste sluta upp med att berömma mig själv genom materiella belöningar när jag inte ens har något att berömma mig själv för.
4) vad kallas det? jo, tröst.
5) jag borde skapa någonting.
rapport 2
nu har det gått 3 veckor sedan jag åkte
jag har
gått runt och känt att det var påväg att hända något dåligt, det har hänt något dåligt, jag har gått på förfest med tre dj;s och taggat spy bar för att sedan upptäcka att jag glömt passet vid dörren och i miserabel tragik stapplat hemåt i obekväma platåskor, tröttnat på sthlm, bokat tågbiljett till linköping, gått av vid hötorget 10 minuter innan tåget till linköping gick på grund av en rökutveckling vid t-centralens t-banestation som gjorde att inga t-banetåg stannade där, sprungit mig sjöblöt från hötorget till t-centralen, hunnit lagom till t-centralen för att se tåget mot linköping rulla ut från perrongen, gråtit floder på t-centralen under två timmar och tack vare detta sluppit betala både toa-avgift och en ytterligare tågbiljett till linköping, börjat läsa 1984, sett på varannan vecka med min bror, åkt hem, tittat på repetionen till drömläge i arenan, suttit fast i vbg med magsjuka i 3 dar, åkt till sthlm igen, blivit erbjuden att få åka med och bada med en eventuell framtida hyresvärd, han hette rune och dansade folkdans och gillade frilufsliv, slösat 60 mobilpengar på rune som inte ville sluta prata, varit desperat nog att trots alla motsägelser åkt till mörby centrum för att kolla på runes jävla vindsvåning som han eventuellt kunde tänka sig att hyra ut, vänt andra kinden till och passerat runes tomt då jag upptäckte att den till 85% bestod av tallar jordhögar och rostiga cyklar, fikat med hanna, tagit en två tre glas rosé med klasskamrater, grävt ned mig i självömkan choklad och cashew, ryckt upp mig och dansat polka till balkanmusik på ett rysshak, kommit på många tankar, klippt mina festivalband, fått lägenhet fram till jul.
nu börjar det likna något
lördag den femte september dagen efter kräktes jag på stockholm och började läsa god litteratur
fredag den fjärde september. vi var på en förfest i förort och jag kom inte in på spy bar för att jag hade glömt passet
säg det värsta som kan hända och jag har upplevt det, inom loppet av 300 dagar.
ibland tror jag faktiskt att någon, någonstans, har bestämt sig för att hata mig.
på allvar.
rapport 1
nu har det gått 1 vecka och 4 dagar sedan jag åkte.
jag har
gått på mer eller mindre intressanta föreläsningar, lärt känna en tjej som också knarkar té hatar män som hatar kvinnor älskar john ajvide lindqvist har en pojkvän som jobbat som tidningsbud, reflekterat över mitt studieval, så fort jag fått tillfälle uppdaterat bostadsannonserna på blocket, sett en förvirrad björn gustavsson gå av tunnelbanan vid thorhildsplan, läst 500 sidor mindre kurslitteratur än vad jag borde gjort, gått på 3 misslyckade rumvisningar, gått på en lyckad rumvisning, fått reda på att jag får besked angående rum imorgon, känt mig vilsen i city, känt mig hemma på söder, bränt tusenlappar på journalistikvetenskapliga facktaböcker, druckit kaffe i vitabergsparken, klippt ur kupé och klistrat på en almenacka, läst ohyggligt mycket metro, varit på redaktionsmöte med studentkårens webtidning, blivit undervisad i hur man öppnar en konservburk av min hyresvärd, letat lågprisaffärer i tunnelbanegångar, låst in mig på mitt rum ett dygn gråtit och ångestkrampat om vartannat, repat mig, druckit rosé i en portvaktarlägenhet på östermalm, rotat mig, stadgat mig,
fast jag sover inte så bra.
