MARYROSE MATILDA

rulltrappan äter gula streck
för någon slags tillfällig tillfredställelse
vet jag att en ännu sönderstyckad timma (timmar alla timmar jag tänker för mycket)
väntar mig imorgon

alla nattens själar letar alltid frågor men kan de formulera något svar?

jag sitter och klottrar och plötsligt sker ett under jag aldrig trodde skulle uppstå då jag startar en konversation med en bredvidsittande, eller snarare min bredvidsittande startar en konversation med mig då jag inte är den som fattar första ordet, och han yttrar en kort formulering om den ändlösa jakten. för fem minuter kunde jag prata om hur det är att leva med för mycket tankar med främling som faktiskt förstod till fullo innan han åkte vidare till brommaplan. jag tror han hette jens.

ETT SMS JAG ALDRIG SKICKADE
"jag letar genom varje fras för att hitta någon som passar dig, och du kommer inte svara på det här (för att det egentligen inte finns någon anledning och för att du helt enkelt inte är den som svarar på meningslösa saker och framförallt inte då du inte ens behöver), och den enda slutsatsen jag kommer till är att
JAG BARA VILL HA NÅGON SOM ANDAS VARM LUFT I MIN NACKE
och någon är i grund och botten du. så ja, du kan kall mig för idiot det har jag ingenting emot (och där hittade jag plötsligt frasen, dock mer riktad åt mig. min klant.) slutsats (för att sammanfatta en abstrakt spekulation): jag saknar dig, och det är en uppenbar, dock outtalad, hemlighet. för jag har inte riktigt greppat det där konceptet med att sluta älska så fort omständigheter ställer till."

för att dela med mig av det sistnämnda: [ter sig både högt och lågt brett och vitt fiktion och verklighetstroget möjligt och fullkomligt orimligt]

- kunna prata flytande franska
- bli journalist
- bo och jobba utomlands under en viss tid. london eller paris känns tilltalande.
- skriva en bok
- bli en erkänd författare
- skriva egen musik
- öppna ett eget fik i en sån där halvkällare med en trappnedgång från en mörk gränd och jag ska bara ha gamla slitna brokadmönstrade barockmöbler och jag ska baka allt från grova surdegsbröd till muffins med gräddgul glasyr
- att någon gång bo i göteborg
- köpa häst och styra hästgård
- designa kläder som jag lanserar med ett eget klädmärke
- bli riktigt bra på att fotografera
- om jag får körkort någon jädra gång så ska jag bannemej äga en veteranbil
- bli teaterskådespelerska
- bli musikalartist
- skaffa mig en egen lägenhet som jag får inreda precis hur jag vill
- ett hus vill jag ha också. ett stort med massa fönster på landet.
- skaffa mig en egen hund. man ska inte kunna bära den i väska.
- bli psykolog
- besöka london paris new york grekland (fastlandet) italien irland ryssland island
- öppna en egen klädbutik med bland annat de egendesignade kläderna i fråga
- släppa (en till) diktsamling
- bli frisk
(- knoddarna och resan till asien kommer som ett brev på posten så lägger bara in den som en liten parantes sådär)

[0901mittivinter]
det kanske var när min far i berusning min mor i förtvivlan min bror i en oro, som skaver och revar, där jag i utmynningen av frustration dog i systemet. då de tissla och tassla om nutidens ånger och måsten och kraven, de som skaver och revar, då jag i uppror satte stopp då jag ställde en spegel framför deras inre.
ni måste förstå! du min far i berusning att tillvaron inte är ett hus i ingrodd damma du min mor i förtvivlan att världen inte är ett skeptiskt avståndstagande mot allt som är främmande du min bror i en oro, som skaver och revar, att du är så mycket bättre än vad du tror. det kanske var vi två mot världen en gång men så är saker bara i sång det är ingen verklighet. nu är verkligheten,
att världen bara är saker
som skaver och revar.
---
[efter090724]
huset kvävt i damma är nu försvunnet och berusningen är väck men stressen har inte lagt sig hos min far. allt eftersom tiden går blir det än mer påtagligt hur många drag jag känner igen hos mig och det skrämmer mig för jag vill inte bli som han.
förtvivlan hos min mor är utbytt mot en uppgivenhet i uppror mot ett jävlar annamma, hur den ekvationen nu är möjlig, som i en strid för att överhuvudtaget ta sig genom vardan sakta tär på varje centimeter.
min bror har oro ångest själaskri, drömmar om eld. det krävs mer än ord för att beskriva samtidigt som varje bokstav känns överflödig.
---
jag har åkt tillbaka ett decenium och trotsat allt om nutid. saker går så mycket bättre när jag slipper tampas med mina extenciella besvär, när det inte finns ett mig och ett jag, utan bara mig och min familj på en gård på ett land där jag lallar omkring på torra stubbåkrar och längtar efter en häst. vi är 8 och 9 istället för 18 och 19 jag trängs med mitt syskon i en tvåsitssoffa och tittar på dåliga actionfilmer utan något helst omdöme om kvalitativ underhållning medan ljudet från mamma som dukar te på bordet skramlar ifrån köket. det enda som är förändrat är att samtalsämnet förflyttat sig från kojan vi byggde i ladugården under en sommar till erfarenheter vi nu bygger under påverkade nätter. (avsiktligt ignorerar jag att hans huvud skapar fläckar på kudden)
---
[091105]
det hängde på ett andetag. grattis på 20-årsdagen johannes.