MARYROSE MATILDA

hejdå vänersborg, hej stockholm

någon gång längre fram när tanken samlats kommer jag troligtvis skriva en dikt om den här helgen. tills dess, får jag ta vara på ögonblicket. försöka minnas det fina, försöka glömma det fula, försöka uthärda det outhärdliga.

älskar slappa eftermiddagar där jag inte ställer högre krav på min tillvaro än en färsk elle, hejdlöst mycket choklad och nötter.
hatar den följande kvällen då jag tröttnat på tillvaron, när jag efter att ha reflekterat  över festivalhelgen, som tett sig lika lyckad som missunnad, inser att allt hade blivit så mycket bättre bara man hade efterfestat på röda sten.
halvångest inför stockholmflytt till veckan. släpper allt, hoppar.
fast, vid ytterligare eftertanke är det de gånger jag tagit blinda kliv som min vardag faktiskt utvecklats till det bättre.
ska träffa min bror på tisdag, det var längesedan sist.

lördag till söndag
pappa och hans vän viskar och döljer, 2 flak starköl i bagageluckan. jag äter chips. mamma berättar om hennes uppväxt och hyperventilerar. du är med någon annan.

söndag till måndag
vi springer genom träskmarker över berg vi är jagade. solen glimtar längs bergtoppar, ljuset nalkas. bakdörren på ett köpcenter. jag smyger in och haffar med mig två red bull och stretar bort mot utgången. johannes sitter bakom kassan. han har ett jobb nu. han tjänar pengar. ler, och hans hår är så där blondt som det en gång var, innan han började färga det.
- vill du ha en? frågar jag, sträcker fram burken.
- nej, det är inte nyttigt.
hans flickvän sitter bredvid honom. de har liv i blicken, skrattar.
han har inga ärr.

inför varje avvikande rad jag påbörjar känns det som jag borde ha bearbetat allt det gågna, för att tillåtas ta itu med något nytt.
för att kunna blicka framåt så måste du stänga locket till tiden som gått, något i den stilen.
men om locket är för skevt och vint, om det inte passar i gängorna? ska jag inte få fylla en ny glasburk med tid, händelser, upplevelser? liv.
jag kanske inte vill stänga locket på. jag kan låta det ligga på kant och glänta, så jag kan skymta innehållet när jag än känner för det. och kanske någon dag, så känner jag mig tillräckligt manad för att gänga om behållaren. för att  vidare varsamt kunna skruva fast locket på plats.
jag ska inte låta saker jag inte bearbetat få ställa sig i vägen för min fortsatta kreativitet. bara för att jag inte bockat av vissa upplevelser, betyder det inte att jag inte ska få ställas inför nya.