och det här, är en sporre. för egen tankegång. uppmaning.
inför varje avvikande rad jag påbörjar känns det som jag borde ha bearbetat allt det gågna, för att tillåtas ta itu med något nytt.
för att kunna blicka framåt så måste du stänga locket till tiden som gått, något i den stilen.
men om locket är för skevt och vint, om det inte passar i gängorna? ska jag inte få fylla en ny glasburk med tid, händelser, upplevelser? liv.
jag kanske inte vill stänga locket på. jag kan låta det ligga på kant och glänta, så jag kan skymta innehållet när jag än känner för det. och kanske någon dag, så känner jag mig tillräckligt manad för att gänga om behållaren. för att vidare varsamt kunna skruva fast locket på plats.
jag ska inte låta saker jag inte bearbetat få ställa sig i vägen för min fortsatta kreativitet. bara för att jag inte bockat av vissa upplevelser, betyder det inte att jag inte ska få ställas inför nya.
för att kunna blicka framåt så måste du stänga locket till tiden som gått, något i den stilen.
men om locket är för skevt och vint, om det inte passar i gängorna? ska jag inte få fylla en ny glasburk med tid, händelser, upplevelser? liv.
jag kanske inte vill stänga locket på. jag kan låta det ligga på kant och glänta, så jag kan skymta innehållet när jag än känner för det. och kanske någon dag, så känner jag mig tillräckligt manad för att gänga om behållaren. för att vidare varsamt kunna skruva fast locket på plats.
jag ska inte låta saker jag inte bearbetat få ställa sig i vägen för min fortsatta kreativitet. bara för att jag inte bockat av vissa upplevelser, betyder det inte att jag inte ska få ställas inför nya.
Kommentarer
Trackback
