MARYROSE MATILDA

tror jag håller på att föräta mig på clementiner.
och te.
och kladdkakemuffins (nej inte dom från igår, jag gjorde en ny sats).
och digestivechoklad.
och det är ungefär så jag spenderat dan, fortfarande med plugget framför mig. vet inte riktigt hur jag föreställer mig att arbetet ska bli gjort, förväntar mig snarare ett mirakel än att jag med lite vilja och jävlar anamma ska sätta mig ned och genomföra skiten.
verklighetsuppfattningen är på topp

väck mig inte imorgon
det är ändå bara skit som väntar

to do list:
- skriva musik
- plugga
  > läsa klart engelskabok + skriva recencion; engelska C
  > skriva klart ansökningsbrev + cv; engelska C
  > skriva klart miniartikel om att jobba; engelska C
  > skriva klart debattartikel; engelska C
  > läsa glosor; engelska C (engelskan kommer kväva min ledighet)
  > skriva klart sportreferatet; svenska C
- friskisochsvettisa
- gå på flöjtkonsert
- eventuellt slinga håret
- eventuellt sy
- supa bort haloween om tillfället ges

sverige är kallt stökigt visset och förgånget i tider som dessa
jag brukar få regelbundna uppdateringar av livskraft
dessa broar bränns och älven är urlakad dom börjar ta slut

bålrunda hos jessica, mycket trevligt. med kak vs. hippie-tema och allt


pipan kom fram


and the biggest hippie of them all


kvällen avslutades i dans

här kan ni läsa krönikan.

oh how I miss it. som tur är så kommer festivalsommaren tidigt nästa år.
tack julia för bilden

and I really pitty those
who can only sieze nature
trough a glass of fog

dagens klädsel är inte värd att anmärkas.

fick nyss mejl angående artikel om en bok som jag skickade in för ett par veckor sedan, men som kommer i tidningen först nu på lördag. ungdomsredaktions-redaktören hade bestämt sig för att låta mig göra en separat artikel om författarna, och en recension om boken vilket ska vara inne imorgon klockan 12.
det här + att min krönika inte är klar som också ska in imorgon, och att jag har sparat denne i skolan gör faktumet inte lättare att sjunka in.


sträcker mig efter något som bara flyttas längre och längre bort
tas ifrån mig
spring,

I've always liked this thing
about roses and thorns
sweet flowers and sharpeyed spikes

förband till DBY vilket jag inte minns namnet på, kille som spelade på ett gameboy. va iof rätt coolt, dock ganska svårt att beskriva, visste inte riktit om man skulle skratta eller gråta.


Detektivbyrån


vibrafon


dragspelsmannen hade en liten dotter på ett par år som var med. jättesöt, med blond kalufs och ett par hörselskydd i limegrönt nivet. klättrade upp på scenen, sög på slickepinne och gjorde peace-tecken framför kameran.


the famous sax.



tack DBY för att ni gjorde min kväll! utan tvekan den bästa, mysigaste, härligaste spelning jag någonsin skådat på mic.
dessutom antagligen det bästa, mysigaste, härligaste bandet som någonsin satt sin fot på vänersborgs lilla musikfik.

(här har jag även i en näve havregryn)

fredagkvällen inleddes och fortskred i smärtor på grund av skoskav. (har nu utveklats till en jobbig blodblåsa på hälen, antagligen början till någon slags infektion. ingen joggingrunda för mig idag inte.)
lyssnade på vänner i bandet sabotage på rookieröjjet, inte direkt min typ av musik men pojkarna var duktiga.
kommer ihåg de kvällarna för ett par år sedan då man med stora ögon beundrade i princip alla som stod på den meterhöga scenen med en gitarr  famnen. nu finns det bara massa smått folk där, fy vad gammal jag har blivit.

senare gick ja å mags hem till beckis för att invänta buss till blåsut (kunde ju inte gå med tanke på mina stackars blåsor). när vi väl anlände till kvällens höjdpunkt fann vi ett 60-tal fulla 93or hejandes och ståjandes utanför "festhuset". skoj, hittade cirka 3 personer som var oss jämngamla.

jag vill inte växa upp. jag vill vara sjutton hela livet och tillåtas bete mig klantigt och åka på fjortisfyllor var och varannan helg utan att bli klassad som någon mindre intelektuell.
snälla ta mig tillbaka till dom vinternätterna som spenderades i rus och drömmar.

va på lite halvrabalder igår hoss josephine, som nyligen fyllt 18 och skulle på första krogrundan. själv har man lite mindre än en månad kvar.
glömde iallafall min kamera där, så bidde ingen outfit idag. lite senare ska ja antagligen ut å kolla in rookieröjjet, spelning med ett par lokala band (en del av dom är bra en del inte. mest inte). senare hade jag tänkt vingla runt i höstnatten, var alltför längesedan jag ägnade mig åt såna aktiviteter.

när jag väntade på bussen hem idag kom en gammal alkis och satte sig bredvid mig. eller ja gammal och gammal, han var 60. yngre än min pappa. annars så skulle jag ryggat undan eller satt mig någon annanstans, men han den här bor nästan granne med mig, har sett honom flera gånger och han verkar snäll. vi började prata, han hade skadat höften för fyra månader sedan och skulle hem och laga stek. hans värktabletter var slut, så han tog sig en sup istället sa han.
började fråga ut honom lite om hans beroende, mest på rutin.
jag förstår inte mig och mina instinkter ibland. att laga allt som är trasigt, att läka allt som är ofriskt. har nog suttit i mig sedan ett par år tillbaka nu antar jag. framförallt drar jag mig till gamla människor med snälla ögon och vilsna själar, de trevande oförstådda. leker psykolog och gör tragiska försök till att få dem att ställa sina liv tillrätta genom några tafatta meningar.
men djupt invanda rutiner och snarlika livsideologer förändras inte genom några tafatta meningar.
trots erfarenhet av misslyckandet genom några tafatta meningar så försöker jag fortfarande, nederlag efter nederlag, att rädda världen från sorg, misär, uppdruckna ölburkar, vidgade pupiller, sluddrande fraser och rädda, söndergråtna barnaögon.

har kommit på att jag har rätt fin utsikt från min balkong om mornarna.

istället befinner jag mig i en mörk vrå framför en lysande skärm som fyller ett tomrum jag ständigt sökt efter att fylla, för dum och naiv för att inse att det enda som kan fylla det tomrummet är du.
i ett hjärndött minne där syret verkar likt gift, urlakande och dödande i en ständigt vetenskap om att det som är gjort är gjort det som är sagt är sagt och aldrig förgånget.
dö inspiration, dö.
hellre tyna än att på lågvarv funktionera i en omgivning som kräver ett rikt sinne och en djup själ.
att befinna sig i ett hål där tiden står stilla, stirra in i en betonggråvägg vars vägger tornar höga ja ouppnåerliga.
tyst viskar jag till mig själv du kommer inte klara det här året, det kommer du inte.

städat rummet
tagit en timmas promenad
lagat middag
pillat med projektet
muciserat

  

nu kom den. den där jävla bajshösten man pratar om. ni vet, då de regnar å blåser och mörkret faller sig alltför snabbt om eftermiddagarna.
typiskt matilda är då att klä sig i håliga strumpisar och bära samtligt skolmaterial i en tygpåse, då blir man kall om bena och får blöta läxor.
ikväll det av till vargön för ett stycke regrission. very long time ago kan man säga. menmen, lite livlighet hoppas jag väl på

vem träffade inte jesus på arvika liksom?
nej jag får inte göra såhär. sitta uppe till midnatt, kika in när djuren i south park firar antikrist-jul, drömma tillbaks till svala sommarnätter då allt var problemlöst.
festivalfestivalfestivalfestival.
jag vill bortbortbortbortbort.

jag älskar hösten. att mysa runt i stora stickade koftor när löven precis skiftat till rött är bland det bästa som finns

OMP-konserten i GBG i lördags. ja å anna tog tåget runt ett, myste på soliga gator å lyssnade på vacker musik.

stressar sönder. ibland känns det som om jag tagit på mig för tok för mkt, det var nog någon gång i början på terminen jag i min desperation kände att "nej men nu måsta jag låtsas som om jag har ett liv" och så utökade jag kurser tills jag inte fick plats med fler på schemat typ.
samtidigt när jag tänker såhär så blir jag så arg på mej själv, fan det finns ju människor som har så mycket mer  på dagsschemat än det här! sluta gnäll.
sen så är det ju väldigt självvalt också, jag kan nog liknas vid en liten "arbetsmyra" som vill ha saker att göra hela tiden - dessutom måste jag nog motsträvigt erkänna att jag nästan jag jublar inombords så fort vi får en läxa.
samtidigt så är jag en sån som skjuter upp saker hela tiden också (nu till exempel borde jag skriva klart artikeln om den kassa boken. jag är en mästare på att planera min tid), så med den här kombinationen så brukar det alltid sluta med att jag sitter uppe var och varannan vardagsnatt och skickar in uppsatser 3 på morgonen som skulle vart inne tolv.
nu har det gått till den graden att jag har svårt att sova om nätterna. och då menar jag riktigt svårt. alla tankar snurrar i min skalle (artikeln engelskauppsatsen fan jag har inte tränat piano under hela veckan symfonin voice oj jag måste nog ut och springa i veckan och dessutom ska jag packa till pappa musikalen projektet vad ska jag ha på mig imorgon) men jag hinner trots allt säga stopp innan sysslorna går mig åt huvudet och bryter ut i panik.

sedan undrar jag om man verkligen får något tillbaka för allt man lägger ner sin dyrbara tid på? jag kan ta min flöjtlektion som exempel. jag har 45 minuters lång lektion, men den krockar med min engelska C kurs och jag har förgäves försökt hitta en lösning på det här. tillslut kom jag fram till att den enda chansen för mig att fixa det var att när engelskan slutat (halv 5) rusa till musikskolan och ha min lektion - dock enbart på 30 minuter p.g.a att läraren inte hade något annat 45-minuterspass till övers. när jag då idag kommer till musikskolan med andan i halsen så visar det sig att det är någon annan som spelar på den avtalade tiden, och det här var jag tvungen att ta skulden på för att jag inte hade kontaktat den här eleven. vi bestämde att eleven i fråga skulle börja spela kl 4 och sluta halv 5, men om flöjtisten inte han inbefinna sig på musikskolan kl 4 så skulle hennes halvtimma gå över på mitt pass, och jag är tvungen att ge upp en del av min lektionstid.

såhär går det när man lägger manken till ja, när man i panik försöker sätta ihop sina lektionspass till ett fungerande schema där en lektion överlappar en annan med fem minuter så här man plötsligt oansvarig, vårslös och oengagerad. enbart för att folk förväntar sig att man ska klara av allt så har man inte samma förutsättningar som en med 50% frånvaro utan denne daltas det istället med 24-7 och om personen i fråga får godkänt på ett prov får den en slickepinne och en stjärna i kanten.

jag vill dock tro att det finns någon mening eller någon slags belöning i slutet av den här långa mörka tunneln, där ljuset blockeras av en essä-skrivning, så att kampen inte har varit förgäves.

åh vad jag vill bort, ta mig härifrån. jag är trött på vardagen trött på festerna trött på skolan trött på musiken trött på naturen trött på mellanmjölk trött på vänersborg. jag antar att lilla paris var blommigare förr.
starka funderingar har börjat ta fart om att jag ska besöka vän från festival bosatt i helsingfors, tänkte att i regniga och gråa tider så är det lika bra att köra på hardcore och besöka ett mojnat finland med mysiga människor.
det om något skulle vara att fly problem och vardag.

häromhelgen var jag på håkan, det var iallafall fint.

köpte klocka för 25 riksdaler på billoppis för en vecka sen. den tickar högt, det gillar jag inte. kan inte sova då

kärlek till hösten.
imorgon ska jag vara kulturell och gå på klassisk konsert i gbg. förhoppningsvis skiner solen