maj
det är något med tung nattluft om våren och hemorten.
plötsligt känner jag åter hur livet rinner i mina ådror i ett euforiskt samfund med marken träden gräset jorden luften djuren, smutsiga grusvägar och sträva, vindstötta ladugårdsväggar.
jag skall inte säga att jag funnit alla svar som jag har sökt. men för stunden verkar lösningen på gåtan jag nästlat mig in i, komiskt enkel.
den fanns ju rakt framför mina ögon.
Kommentarer
Trackback
