grupparbete inför seminarium: källkritiska granskningar av TT-material från göteborgsbranden. [trots att jag försöker förneka det har jag fortfarande långa vägar kvar.]
1. opolitliga/pålitliga källor? vem tillfrågades när? (chockerad festdeltagare ombedd att uppskatta antalet ungdomar i lokalen, opålitlig källa.) vem hade ansvar för vad? (TT lyckades ej få tag i fastighetsägaren.) vilka auktoriteter/myndigheter drogs in? (räddningstjänst, polis, brandmän m.m).
2. hur många var det egentligen där? det var 300 på festen, lokalen rymde egentligen bara 150. 59 nej 60 döda. det dog en på sjukhus. men alltså, varför tände dom på? jag tror det var något personligt. nej, det var ju bara för att dom inte fick komma in på festen, också tände dom eld på lite bröte i trapphuset. det var ett tvåvåningshus. röken åker uppåt och liksom slickar längs med taket. och anledningen till att dom inte kom ut var för att det var för mycket folk? ja. tänk att liksom stå där inne, och inte komma ut! men är det inte så att man håller sig lugn i början, och när man väl inser att det går för långsamt, lågorna börjar sprida sig och det blir rökansamlingar, att det är då paniken bryter ut? eller, så blir man helt chockad, förlikad och accepterar sitt öde. bland hundra desperata skrik, ben som trycker dig mot golvet, varma flammor. förlamad.
3. det här är göteborg. inte dalsland. inte trähus. inte mina älskade.
4. [mantra till trots: hyperventilerandes på en handikapptoalett] han förlikades inte han förlamades inte du tänkte hoppa ut genom fönstret men det var ju säkert tio meter ner nej du skulle inte klarat det tack för att du inte hoppade du öppnade dörren och allt var bara svart svart svart paniken jag vill vara där och ta dig ut skydda dig men du bara blundade tog armen över huvudet och sprang och sprang och sprang och brände dig på lågorna i trappan kastade dig ut och sa det här kommer väl inte synas?
risken var snarare att vi aldrig skulle få se dig igen men du kom ut, du kom ut, överlevde lågor överlevde hjärtat lungor och sjukhus överlevde, du lever.
[återhämtad andhämtning]