I think I'll do my best back in the west
det är lite komiskt över hur mycket jag faktiskt försökt övertyga mig själv att stockholm är min stad. visserligen faller min själ återkommande för skelettet, stenar, cement och uråldriga byggnader in i grunden. men till trots, home is where your heart is. och jag är fortfarande bitter för att det krävde mig ett år att inse just det. och jag är för trött för att inse att jag hur jag än disponerar mina val, alltid kommer vara bitter. men just nu suktar hjärtat hem.
Kommentarer
Trackback
