utan frekvens
grejen är den att jag tror att mitt liv är en film.
som ska följa någon typ av linje och varje framgång blir ett mirakel och varje motgång utgör en domedag. därför blir jag alltid så förvånad när livet ter sig som en trasslig kurva som slumpmässigt kastar sig längs alla, både oväntade och självklara, skeenden. ena veckan är jag komiskt euforisk och nästa vaknar jag med ekande ångest, allt på grund av stora reaktioner på små faktorer som jag tror kan vara avgörande för min existens.
jag måste börja inse att livet kanske är lite för simpelt, eller kanske för invecklat, för att följa en förbestämd dramaturgi. och sluta tro att allting antingen är himmel eller helvete, och inget där emellan.
som ska följa någon typ av linje och varje framgång blir ett mirakel och varje motgång utgör en domedag. därför blir jag alltid så förvånad när livet ter sig som en trasslig kurva som slumpmässigt kastar sig längs alla, både oväntade och självklara, skeenden. ena veckan är jag komiskt euforisk och nästa vaknar jag med ekande ångest, allt på grund av stora reaktioner på små faktorer som jag tror kan vara avgörande för min existens.
jag måste börja inse att livet kanske är lite för simpelt, eller kanske för invecklat, för att följa en förbestämd dramaturgi. och sluta tro att allting antingen är himmel eller helvete, och inget där emellan.
Kommentarer
Postat av: virag
fint.
(det var himla trevligt att stöta på dig i fredags, förresten!)
Postat av: matilda
tack virag, tyckte det var himla fint att träffa dig med! vi lär kanske förhoppningsvis springa in i varandra igen. stockholm är inte så stort som jag trott har jag kommit fram till. puss!
Trackback
