---

jag hatar snöfallet. jag hatar att vara ensam. jävlahelvetesskitensamhet. förut var det liksom lite av min grej. min beskyddande lilla ensambubbla. nu har den snarare vänt sig mot mig och attackerar mig i alla möjliga former.
förut var det en frihet, en berusning. nu är den en trängande åkomma.
[passiviteten sänker mig.]
vill nå lycka men när jag förmodligen inte är ämnad att finna den via någon typ av kärlek försöker jag omdefiniera glädje till framgång och prestation. måste prestera för att nå framgång för att nå lycka men det värsta är att jag vet att det inte ligger där utan det kommer alltid alltid alltid ligga hos mig MEN JAG VET JU FÖR FAN INTE VAD JAG HAR FÖR FEL PÅ MIG. hur ska jag lyckas lösa det då? hur ska jag lyckas lösa mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0