jag vet inte om jag är bitter syrlig knivskarp realistisk eller rakt av gnällig
jag ogillar starkt den där grejen med dåligt samvete, framförallt att det är något jag aldrig verkar bli kvitt. är det att jag tar åt mig för mycket jo jag vet väl att jag kanske kan ta på mig för mycket eller är det helt enkelt att jag beter mig för mycket? efter alla höga krav jag tidigare ställt kan det otvivelaktigt te sig annat än problematiskt att ta sig ur idealismens spiral där kaskader av självhat ekat oavbrutet efter marginella misslyckanden. nu i efterhand kan jag onekligen förnimma det destruktiva genom hela processen. det vore fint att för en gångs skull få slippa göra saker som jag tidigare gjort fastän jag inte velat (och kontentan av det man får ut av själva arbetet väger sannerligen inte upp med ansträngningen som krävs för att genomföra det).
för tillfället råder till exempel följande skeenden vilka jag är i behov av att förändra för att närma mig något slags välmående:
när jag inte orkar vara kvasiintelektuell och stå upp för femte statsmakten och skriva om saker jag inte vet något om och låtsas som om att jag faktiskt bryr mig något om censur, på riktigt.
när jag inte orkar anpassa mig efter diverse gamla goda vänner huruvida jag får prata med andra diverse gamla goda vänner eller inte.
när jag inte orkar plugga och inte orkar ta mig själv i kragen och inte orkar tänka att jag inte orkar ta mig själv i kragen och böckerna ligger kvar i hög på en stol som inte dög till något annat, olästa.
när jag inte orkar med mig själv när jag inte kan vistas i stockholm i mer än två veckor utan att drabbas av någon slags jävla panikångest som slungar mig tillbaka till västsverige igen.
jag vill läsa högt ur mumindalen på studentradion jag vill prata med dom jag mår bra av att prata med jag vill lalla mig genom kurslitteratiren jag vill leva i en annan stad utan att längta tillbaks jag vill dricka vin på mitt köksgolv en vardagseftermiddag jag vill äta frukost på en galonfilt i skogen när det snöar jag vill umgås med folk jag vill umgås med som vill umgås med mig.
tror dock att större delen av den livsstilen enbart är hållbar under ett år, vad gäller studieresultaten. och beroende på vad man vill uppnå senare i livet, vill säga.
men det kanske är dags att jag tar det året.
