världen har ännu inte konverterat till rosa, men den har börjat skifta en aning mot rött.
det är dom där små sakerna.
när man vaknar av att solen genomstrålar frosttäckta almgrenar utanför mitt sovrumsfönster, luften står stilla och min nattsvarta katt öppnar sovrumsdörren med nosen för att därpå skutta upp i min säng och kura ihop sig vid fotändan. mina fötter efter timmar i snö gör fortfarande ont men jag biter ihop för jag vet att den gågna veckan väger upp med smärtan.
det gör allt så mycket lättare att vara hemma, att inte längre behöva befaras av resan till stockholm för jag vet att det där tjocka molnet av ångest som alltid väntat på perrongen vid min ankomst numera lättat. jag skulle till och med kunna påstå, att jag faktiskt har något att komma tillbaka till. om så inte något i praktiken, åtminstone en förhoppning.
när man vaknar av att solen genomstrålar frosttäckta almgrenar utanför mitt sovrumsfönster, luften står stilla och min nattsvarta katt öppnar sovrumsdörren med nosen för att därpå skutta upp i min säng och kura ihop sig vid fotändan. mina fötter efter timmar i snö gör fortfarande ont men jag biter ihop för jag vet att den gågna veckan väger upp med smärtan.
det gör allt så mycket lättare att vara hemma, att inte längre behöva befaras av resan till stockholm för jag vet att det där tjocka molnet av ångest som alltid väntat på perrongen vid min ankomst numera lättat. jag skulle till och med kunna påstå, att jag faktiskt har något att komma tillbaka till. om så inte något i praktiken, åtminstone en förhoppning.
Kommentarer
Trackback
