svartna för ögonen. vänd bort
utan varken mål eller utgångsplats flyter jag ymset runt längs vassa gatstenar, en platt yta som förhoppningsvis blivit betrodd åt någon annan lika vilsen mer än funnen. som skulle kunna vandra med mig i badande månljus och dricka mellanöl under många långa kalla måndagsnätter och låtsas att världen i praktiken bara är en mjuk säng med lena bommulslakan, varm hud våt mun. [jag sitter inne på ett begär jag inte trodde fanns kan du fylla det tomrummet åt mig kan du? pojkhänder?]
Kommentarer
Postat av: virag
GUD, så fint det här var. orkar inte.
Trackback
