porslinsdrömmar
ord, visioner. min dag min kväll och natt, historier molande trevande uppstötande vid periodala upprepanden
alltid monotona men ändå så mer levande
när jag i ett krampaktigt tag blottar hela
jag inför detta som
tillslut förgör mig in till sista nervcell.
och slutet stundar jag finner mig åter där
med tusen skruvar vid min tinning i en kronisk handlingsförlamning och jag frågar mig själv
var det värt det
alla
porslinsdrömmar?
så sköra, du borde väl vetat
att med bräckliga förhållanden
varar böner aldrig hela
Kommentarer
Trackback
