MARYROSE MATILDA

vill du, är du beredd? frågar de
bakom medelklassens principförklädnad skymtar jag de vita rockarna svaja i takt med deras haltande steg
är du beredd att hjälpas? frågar de
vad de egentligen frågar är både uppenbart men samtidigt så förskymt
inför rutinerade strukturerande doktorerande ögon
vad de egentligen frågar
är om jag är beredd att släppa alla rutiner alla hämningar spänningar om jag är beredd att dyrka låsta dörrar att stiga över gränsen om jag är beredd
att släppa kontrollen?
aldrig

jag hittar ingen ambition till att vakna, till att utreda och att strukturera blir till en fasansfull planlösning av ett till synes syrefattigt andrum. jag hittar ingen ambition till att skapa, att gå eller att stå jag hittar ingen ambition till att läsa lyssna lära jag hittar inte längre någon ambition till att dricka olaglig sprit eller att röka cigaretter med mindre än 30 gram tjära.
varje dag är en ändlös jakt på stunder som förväntas uppfylla tiden med någon slags tillfredställande sysselsättning. och det enda som driver mig genom dagen är förhoppningen om att efter min regelbunda dvala
(inväntan på nästa gryningstimma)
så kanske, kanske kommer där finnas något
som kan skänka allt en mening