MARYROSE MATILDA

jag kommer ihåg lettland
de onda skratten och sockret som låg i luften jag kände mig inte till
den tillvaron som levdes i en annan då jag skrämdes
så falsk så falskt så falskt JAG HATAR DIG och världen jag nu möter är inte något
annat än världen som va då
för världen som var då är samma som den
världen som var nu
då förhoppning möter besvikelse
trots det är turen kul att följa

lite som att beskåda de två dummas slag om vinsten
lite som att veta hur de tvistas mellan
budskap de som ristas
lite olika i deras syn på allt
som ställs från öga till blick
från mun till mening och åter till den tolkning
som skadar dig då när du i blommiga lakan
tvistar dig kring tistlar de som skadar dig i sömnen
när de tar dig från din eviga vila
när de kallar den där vätan
den som fuktar längs din kind
den som vaggar dig till ro